En vit backdrop med medlemmarnas siluetter i svart. Förstärkare och trumpodium draperade i vitt, vita instrument och svarta, lediga kläder. Till och med det vita papperet med låtlistan har fäst på scengolvet med svart tejp.

Konserten har desto fler nyanser. Efter en trevande start, där inte ens "Losing" blir mer än en bris, får gruppen upp farten med "Poisoned", ett nummer som förtjänstfullt väver samman sjunga på en bergstopp-melankoli med upptemporock. Takida peakar i "Trigger", som med sin tyngd nästan hade passat på Metaltown.
Slutet är dock märkligt. De tar farväl med stämningsmusik som mer känns som ett outro än ett intro och de flesta hinner dra innan extranumret "Curly Sue". Snopet.