För en vecka sedan berättade Kerry King i Slayer för mig om sina svårigheter att på scen anpassa sig till ett liv som korthårig. När håret ryker tar det även med sig en scenpersonlighet som jobbats in under många år.

Anders Fridén är frontfiguren i In Flames som, vare sig han vill det eller inte, blivit synonym med maniskt piskande dreads. Nu är de borta och han och gitarristen Björn Gelotte skulle kunna ha en inbördes tävlan om vem som är mest lik Clutchs skogshuggare Neil Fallon.
Just en sådan här kväll, när världsbandet gör sin mest intima spelning i Sverige sedan 2004 och fansen är helt fanatiska, spelar dock håret något mindre roll. Visst, det känns annorlunda för oss och säkert för honom, men från inledande "Sober and irrelevant" är det en rasande triumf ända fram till slutet.

Ett undantag dock: den lysande tolkningen av Depeche Modes "Everything counts", framförd för första gången sedan 1999, låter mer In Flames än vissa av gruppens egna låtar men får ändå fansen att framstå som inskränkta hårdrockare.
Vad Fridén kallar en repetition snarare än en konsert är en fingervisning om att bandet, trots att några låtar måste plockas bort, kommer att köra ett hitbetonat framträdande på Metaltown imorgon. "Pinball map", "Alias", "Crawl through knives", "System", "Leeches", "Trigger", "Delight and angers", "Bulletride", "Only for the weak", "Come clarity" och "Touch of red" ingår i en låtlista som lär sätta fyr på festivalen.
Och det ska bli extra intressant att se Anders Fridén hantera en så stor scen som skogshuggare.