Blott 400 i en lokal som tar tre gånger så många. Trots att stans okrönte rockkung står på gästlistan. Kanske är det vädret - Malmöregn. Kanske är det ute med sväng. Kanske är tiden ur led. Vad vet jag.
Men katastrof är det.

Väl inne i konserthuset sprider sig emellertid glödheta rytmer från den amerikanska södern. Visserligen seg startsträcka som bara avbryts av Sven Zetterbergs Skärblacka-blues och Nisse Hellbergs "Kalla det drömmar om du vill" (som Lasse Stefanz också fixar). Refreshments är helt enkelt lite tråkiga att kolla på.
Och det är egentligen först i och med sista numret före pausvilan som det händer grejer. De nöter hål på sulorna på Chuckens gamla "Run run Rudolph". Sven, Nisse och Joakim Arnell delar sången. Och man byter solon.
Och det är skojigt på riktigt och den rätta julrock & roll- känslan infinner sig plötsligt.

Det är verkligen kasst att lägga in en lång paus efter en sådan upphämtning. För 30 minuter senare får de uppfinna hjulet på nytt liksom. Fast andra avdelningen är vassare. Sven gör en magisk "Merry christmas baby". Och barstolsversionen av Eddie C Campbells "Santa's messin' with the kid" är en annan höjdpunkt.
Men det blir lite som en gran som barrar i förtid med en artigt applåderande publik i en konsertsal med allt för många tomma stolar.