Nunstedt om Lady Gaga: Ga-ga-galet imponerande

Jo, jag har sett bättre konserter.
Jag kan till och med ha sett mer spektakulära shower.
Men jag har aldrig sett något liknande.
Något lika vansinnigt... roligt.
Lady Gaga är sannerligen inte världsmästare i nyanser, men hon har en magnifik förmåga att krama ur precis allt av sitt material på scenen.
En talang som går att belysa med siffror:
Debuten rymde tolv låtar. Hon släppte en till på itunes. Sedan kom en bonus-cd med ytterligare åtta. Det blir 21 totalt. Gårdagens europapremiär rymde hela 19 av dem.
Ändå går det väldigt sällan på tomgång live.

Showen är en hisnande, provokativ och publikbejakande tillställning. Kanske är det sistnämnda Lady Gagas största styrka.
Trots att varenda beat ligger på band och varenda danssteg är så hårdkoreograferat att det lär se exakt likadant ut i Montreal om några veckor och som det gjorde i Yokohama i april, så får amerikanskan publiken att bli en del av showen.
Eller så består hennes främsta superkrafter i att hon lyckas få varenda nummer att rymma lika många beståndsdelar som en genomsnittlig rockkonsert.
Det är hur som helst sjukt imponerande.

Och där Britney Spears i högsta grad kan framstå som en trasig dansdocka och Madonna stundtals som en proppmätt discodiva lyser Lady Gagas glädje och fantasi igenom i varje nummer. Även om allt inte är perfekt.
Låtmaterialet räcker inte ända fram. Men, märk väl, Lady Gaga är 24 år. Inget säger att hon inte är där snart.
Hon är redan en svindlande upplevelse.

Det finns tillfällen då alla klädbyten och avancerade ändringar i scenografin hotar att hacka upp dramaturgin. Men konserten går i ett så vansinnigt tempo att hoten aldrig blir allvar.
Och avslutningen känns redan om en klassiker.
Lady Gaga går från intim klubbeufori ("Poker face") via halsbrytande monsterkoreografi ("Paparazzi") till explosiv stadium-magi ("Bad romance").
Det är inte bara rah rah ah-ah-ah.
Det är ga-ga-galet imponerande.
Och man bara: Ooh-la-la, vilken superstjärna.
Ingen är ju i närheten.