Sommarpremiären på Siestafestivalen häromdan var för all del fantastisk, men.
Men.
Håkan på hemmaplan, i full frihet - med närmare 20 000 fans som lagt ut närmare 400 spänn bara för hans skull - det är en (helt annan) femma. En upplevelse som går utanpå det vanliga, gånger två.
Det råder inga tvivel om att Håkan Hellström haft fokus på Slottsskogsvallen ett bra tag. Redan när jag träffade honom i december talade han om den här spelningen. Och det är en konsert det kommer att talas om länge.
En ny klassiker att lägga till högen.

Det säger sig självt att en del av närheten och intimiteten går förlorad när Håkan Hellström måste anpassa sig efter den ovana storleken. Men i de luckorna uppstår mirakulöst nog inga tomrum.
Håkan Hellström och hans mäktiga orkester Augustifamiljen har allt som krävs för att triumfera i det stora formatet. I drygt två timmar och femton minuter levererar de en show som egentligen inte har en död sekund.
Man skulle kanske kunna invända att de tar det säkra före det osäkra genom att trycka gasen i botten direkt. Men det vore som att klaga på att Barcelona försöker gå till attack så fort domaren blåst till avspark. Det är så de funkar. Genierna.

Håkan Hellström dribblar sig fram till mål direkt, och han sätter bollen i krysset gång på gång på gång. Han måste vara tidernas gaisare. Han är dessutom i en helt sjuk form. Det var han förvisso redan i vintras, men det är en formtopp som hållt i sig."Man måste dö några gånger innan man kan leva" är ren förälskelse. "Tro och tvivel" är kaotisk eufori. "Ramlar", "En vän med en bil" och "Känn ingen sorg för mig Göteborg" är makalösa glädjeexplosioner. Listan är lång. Hela tiden är publiken en del av showen. Det finns få artister som är så inkluderande som Håkan Hellström. Han är generös med sin kärlek, och gensvaret är enormt.
Mot slutet av konserten kommer Håkan av sig i mellansnacket och utbrister lyckligt, nästan omtumlat "Tack öh... ska ni ha!".
Och så lägger han till "Milda makter!"
Mer finns inte att tillägga. Det är faktiskt precis på pricken:
Milda makter!