"Breathe"

Larry Mullen får inleda med ett trumsolo, sedan släcks arenan ned och scenen tänds i effektfull kontrast mot julihimlen. Snyggt solo av Edge lyfter låten mot slutet.

"No line on the horizon"

Ljudet är på väg att blåsa bort här. Det atmosfäriska titelspåret från senaste cd:n har ingen arenarockrefräng. Bono sjunger bra, men låten lyfter aldrig.

"Get on your boots"

Gubbpunkversionen fylls med samplad energi och ramperna börjar röra på sig, men
den här hopplösa låten kommer ändå inte loss. Stelt riffande och korkad refräng.

"Magnificent"

Oerhört snygg när hela klon - den häpnadsväckande scenen - badar i blått ljus. Bono ställer sig längst fram på den runda ramp som omgärdar scenen.

"Beautiful day"

Och exakt här kickar bandet igång konserten på allvar! En magnifik explosion  som får publiken att gå bananer. Essensen av arenarock fångad på tre minuter.

"Mysterious ways"

Hårt funkig publikfavorit. Den står och stampar på stället ett tag, men sedan blir det dans som det dansades i U2:s regi i början på 90-talet.

"One"

Bandets fantastiska ballad slarvades bort på premiären. Nu kommer den rekordtidigt.
Koncentrerat andäktig arenarock som - såklart - ger plats för allsång.

"Until the end of the world"

"Achtung baby"-partiet fortsätter. Övertygande gitarrspel av The Edge som äger låten från de inledande ackorden till det avslutande solot. Som Bono sjunger: "Love, love!"

"Desire"

Akustisk bluesrock där Bono får stöd av cirka 60 000 strupar i refrängen. Avslutas med att med en minicover på Michael Jacksons "Don't stop 'til you get enough".

'"Stuck in a moment"

Bono och The Edge ensamma på scenen ordnar lägereldsmys. Bono sjunger soul och kompas av kompisens akustiska gitarr. Väldigt nedskalat, men väldigt bra.

"Unknown caller"

Bandet uppmanar till allsång genom att visa texten på den enorma storbildskärmen som svävar ovanför scenen. Men det publiken sjunger med i är "Oh-oh-oh-oh"...

"The unforgettable fire"

Bono går ut på en av ramperna och sjunger klassisk falsett i en av de låtarna som gjorde dem mega. Och den låter fort-farande enorm. Maffig är bara förnamnet.

"City of blinding lights"

Här plockar U2 fram allt vad klon har att ge: Ett visuellt mästerverk. Scenen lyser i regnbågens alla färger. Elektriskt. Och fenomenalt snyggt.

"Vertigo"

Men hello, vad de öser på! Det känns som om U2 återskapar den svartvita "Vertigo"-turnén i en enda låt. En bländande raketuppskjutning som får Ullevi att explodera.

"I go crazy if I don't go crazy tonight"

Hårt remixad, med ett housebeat som låter som det hämtats från "Pop". Det är technokonfetti i luften när Larry Mullen bankar skiten ur en stackars bongo-trumma.

"Sunday bloody sunday"

Scenen badar i rök och grönt ljus. Larry Mullen fortsätter att trumma som en vettvilling. Bono sjunger "Rock the casbah" innan låten exploderar ännu en gång.

"Pride (in the name of love)"

Den politiska hitkavalkaden fortsätter. Arenarock i 180 som bryter ut i lycklig allsång till tonerna av The Edge klassiska riffande. U2 låter både arga och lyckliga.

"Walk on"

Inleds med att Bono sjunger en kvidande "MLK". Sen drar en av U2:s mest suggestiva ballader från 00-talet igång. Snygg hyllning till Burmas fängslade ledare Aung San Suu Kyi.

"Where the streets have no name"

En mäktig uppvisning i glödande rock'n'roll och innerlig soul. Så fantastiskt bra att hjärtat bultar hål på tröjan. Så vacker att man flämtar efter syre och gapar efter mer.

EXTRANUMMER:

"Ultraviolet ("Light my way")"

Bono kommer in på Ullevi i sin helt osannolika laserkostym som skjuter strålar mot publiken! Det är sci fi-rock med båda fötterna på jorden. Ett underhållande skådespel.

"With or without you"

Varenda strålkastare på den respekt- ingivande klon tänds och lyser över det lyckliga publikhavet. Konsertens snyggaste nummer, samtidgt som U2 fyller låten med stora känslor.

"Moment of surrender"

Senaste plattans vidunderliga pop-psalm utgör återigen en mäktig avslutning. Hela arenan tänds av mobillampor och Bono sjunger ut sitt hjärta medan Edge plinkar piano.