Aaah-aaah-aaah-aah-aaah!
Peace & Love, fred och kärlek. Klart att en spelsugen Ola Salo är självskriven i rollen som festivalens inofficielle förkunnare.
Redan i andra låten håller Ark-sångaren ett brandtal om frihet och rätten till rock i sommarnatten.
Det fanns ändå en risk på förhand här. Att ett övertänt glamrock-gäng skulle ta i för mycket.
The Ark har inte spelat ordentligt på tre år, nu sker återkomsten med bandets största turnéproduktion hittills.
Nya plattan "In full regalia" lät direkt som den skulle fungera bättre live än i mp3-format.
Men behöver The Ark egentligen bevisa något?

Att de är en av landets roligaste konsertakter vet redan ju alla om.
Några år i dvala verkar ändå fungerat som positiv tändvätska.
De tar inte till en glittrande storslägga direkt, utan mer jobbar sig in i matchen. Scenografin är ursnygg och kläderna hysteriska. Precis som väntat, alltså.
Framför allt handlar Ark om att behaka det roliga i livet. Stora delar av premiären skulle få sörjande brassar och ghananer att hjula av livs glädje.
Och om jag någonsin tvivlat på om Ark fortfarande håller, så räcker det att dra fram "Calleth you, cometh I". "Vår egen 'The final countdown'", som Salo säger innan sista extranumret.

Jag måste ha sett smålänningarna spela sin starkaste singel ett tiotal gånger nu, lik förbaskat reser sig armhåren varje gång Salo kommer fram till den ordlösa allsången. Den här kvällen har han inte med sig Carola, som senast på "Allsång på Skansen". Det behövs inte.
Trettiotusen strupar hjälper till att, faktiskt, skapa en magisk stund i den ljumma Borlängenatten. Salo står med micken utåt och bara ler.
Han känner att The Ark är tillbaka nu, på allvar. Och publiken är kvar. Eriksgatan i sommar börjar här och nu.
Aaah-aaah-aaah-aah-aaah!