Så klar och varierad att det är helt osannolikt

Annons:

Emmylou Harris

Stockholm music & arts, Skeppsholmen.

Publik: 9 800 biljetter sålda.

Vem: Emmylou slog i genom med sitt samarbete med countrylegenden Gram Parsons. Hon har släppt 26 studioalbum, sedan 1969. Det senaste, "Hard bargain" kom förra året.

Har ett hem för herrelösa hundar.

Vad: Turné med bandet The Red Dirty Boys.

Glad geting: " Boulder to Birmingham".

Likgiltig geting: Hur gammal är gitarrteknikern? 80 år?

Sur geting: Inte riktigt lika mycket folk som på fredagen.

Det var 35 år sedan hon var i Sverige första gången.

Emmylou Harris, 65, vill turnera hit i lika många år till.

Det förvånar mig inte om hon gör det.

Det första som händer är att folk pratar om Emmylou Harris hår.

- Exakt sådan färg ska jag skaffa, säger en 20-årig tjej till vänster om mig till sina kompisar som nickar entusiastiskt.

Till höger står en herre som förklarar för sin vuxne son:

- När jag såg henne första gången hade hon nästan svart hår.

- Det hade väl du med? svarar sonen.

Sen börjar Emmylou spela. Och då är det ingen som fokuserar på ytligheter längre.

Den 65-åriga sångerskans röst är så klar och varierad att det verkar helt osannolikt att den tillhör en kvinna i pensionsålder.

Hennes femgubbaband plockar bland mandoliner, dragspel och fioler. Och det spelar ingen roll om det är episka berättanden som i "Red dirt girls", psalmcountry som i Gillian Welch-låten "Orphan girl", smäktande gråtlåtar som "Michelangelo" eller viktiga inlägg som "My name is Emmet Till".

Allt är väldigt, väldigt bra.

Jag gillar till och med när bandet sprätter loss i ett snabbt, überamerikanskt countrynummer, av typen som aldrig slagit i genom i Sverige - eller hemma hos mig.

Kan man vara så här övertygande när man är 65 är jag inte rädd för att åldras.