TIDNINGEN

Se senaste förstasidorna

Bloggar

Anders Nunstedt

Krönikörer

Topplistan

Spela spel

Webbspel

MENY

Tjänster

Regionalt

Sport

Om oss

Storlek på text:

Skriv ut text

ENERGISKT. Refuseds sångare Dennis Lyxzén verkar aldrig vilja gå av scenen. Foto: Anna-Karin Nilsson

Annah Björk: Refused i konstant racerfart

Annons:

livesommar

REFUSED

Way out west, Göteborg

Vem: Refused är ett av Sveriges mest stilbildande rockband och bildades i Umeå 1992. Bandet lades ned 1998.

Vad: Refused 2012 består av sångaren Dennis Lyxzén, trummisen David Sandström, basisten Magnus Flagge och gitarristerna Jon Brännström och Kristofer Steen.

Glad geting: Dennis Lyxzén - denna självklara stjärna.

Neutral geting: Varför kopplades de svinsnygga röda strålkastarna in först i slutet?

Sur geting: Förutom längst fram är det ganska lam publikrespons fram till de två sista låtarna.

Låtlistan:

"Worms of the Senses /Faculties of the Skull"

"The Refused Party Program"

"Liberation Frequency

"Rather Be Dead"

"Coup d'état"

"Summerholidays vs. Punkroutine"

"Hook, Line and Sinker"

"Everlasting"

"Refused Are Fucking Dead"

"The shape of punk to come"

"New Noise"

"Tannhäuser/Derivè"

GÖTEBORG. De brukade spela för några hundra trogna hardcorefans. 14 år senare är Refused ett levande kultband, festivalens dragplåster - och en verklig angelägenhet.

När nyheten om Umeå-punkarnas återföreningsgig på Way out west kom skakade marken nästan. Det var en jordskredsbokning, men placeringen på richterskalan har successivt sänkts i takt med att datum efter datum lagts till på den omfattande turnén. Det som en gång var ett unikt tillfälle att se en sedan länge död grupp - blev till en (magnifik) spelning i mängden.

Om man vill vara sur.

Vill man vara glad och tacksam kan man välja att se Refused 2012 som det Refused de aldrig fick bli. Gruppens sista spelning på USA-turnén slutade med att polisen stormade och drog ut sladden.

Skivan "The shape of punk to come" fick kultstatus och den svenska hardcore- scenen blev världsberömd.

Nu står Dennis Lyxzén och hans band på en stor festivalscen och "spelar arenarock" som han själv uttrycker det. Han ber nästan om ursäkt för återföreningen, länge var bandet "för fina" för det. Men eftersom den dystopiska framtid de målade upp med sina "överdrivna" låttexter, i dag blivit en sann profetia är deras musik viktigare än någonsin. Berättar frontmannen, så övertygande att han verkar vara född att predika på scen.

Allt börjar med en stor bang och furiöst vrålande av Lyxzén med stenhårt och snortight uppbackning från bandet.

Det luktar cannabis i publikhavet och Lyxzén bygger ett torn av högtalare som han klättrar upp på. Snart är han på väg upp för scenbygget och under "Refused are fucking dead" ger han sig ut på en crowd surfning som slutar med att han står mitt i publikhavet.

Trots att tempot är i konstant racerfart och den ena låten är ursinnigare än den andra - så lyckas Refused skapa en dramaturgi. Redan vid första ackordet i "New noise" hoppar hela Slottskogen - just där och då är alla radikalvänster. Och när Dennis Lyxzén håller brandtal efter att han barbröstad stupat omkull, så märker man att han aldrig vill gå av. Rökkanoner sprutar ut över publiken och när han långsamt tar sig ut från scen gör han det med en knuten näve i luften.

Refused har nått så mycket längre än de någonsin själv trodde.