Sofiero slott är hemtam turnépremiärmark för Tomas Ledin. Inte minst gick startskottet för det berömda Rocktåget just här, för 21 år sedan.

Jag såg den turnén och mycket är sig likt. Tomas Ledin ändrar inte i sitt vinnande sound.

Med sina 40 år som artist har han byggt upp ett eget låtbibliotek där det finns en låt för allt.

Från att han skanderar att picknicken övergått i party i "Festen har börjat", via att sommaren är kort, till att publiken kan börja ställa in sig på hemgång (och kanske ett ligg, förlåt, lite älskog?) i avslutande "Snart tystnar musiken".

Däremellan är det två timmar av fullt ös i lyxig krogshow- estetik, utan att Ledin ser ett dugg trött ut. Det höga tempo han hade på sin timme under "Allsångs"-flagg har taggats ned en del.

Och nej, det är klart att han inte är någon Boss.

Men frågan är om inte Tomas Ledin är i bättre form och mer relevant än han varit sedan 90-talets början?

När han är bra, som i det politiska numret "Här kommer den nya tiden" - eller i mörkare "En del av mitt hjärta" för den delen - då råder det ingen tvekan om att han är en av landets stora folkhemsartister.

Även om "Blå blå känslor" försvinner i babbel och biravrål är Tomas Ledin glimrande i tolkningen av sin gamla 70-talslåt.

Och jag erkänner att jag fick gåshud under publikens rörande allsång till "I natt är jag din".

Men när tjuren från Sandviken envisas med att sjunga studsiga sånger om hur galen han är i någon, eller mellansnacka om sin förälskelse så att tanterna visar brösten, då killar det i varenda pinsamhetsnerv i kroppen.

Nu har karln faktiskt växt ur de där fjantlåtarna.