Nu har Sveriges bästa stadsfestival börjat.
En festival som på klubbar och på tre scener i Slottsskogen bjuder på ett kittlande utbud av artister från större delen av rock- och popvärlden.
Way Out West hålls för tredje året. För varje år lite visare, lite klokare.
Misstag från tidigare år läggs på erfarenhetsbanken för att förränta sig till ett smartare upplägg till nästa år.
Ändå blir det knasigt.

Hajen premiärspelade i Annedalskyrkan, ett stenkast från Slottsskogen.
Denna lilla, stora artist har lockat en storpublik, som rätt snart fyller kyrkan. Men som det är till klubbspelningar, dit den här kyrkokonserten räknas, är det först till kvarn-regeln som gäller.
Problemet är bara att vid Annedalskyrkan finns det ingenting som talar om var någonstans kön ska börja, vilken entré som gäller.
Bara en skylt är uppsatt vid en dörr. "Load in", som knappast är en respektfull lapp för inkastande av publik.

Så öppnas en dörr av en vakt vid den port där det är minst folk. Han förklarar när konserten ska börja och att det är här insläppet ska ske.
Personligen är jag glad att jag chansade i rätt kö.

Till festivalen i Slottsskogen finns det regler om hur man ska uppföra sig, vad man får ta med och inte. Bäst gillar jag passusen om att man inte får ta med djur till - och från - festivalområdet. Så älgarna och ankorna kan vara trygga.
Men värre är det med regeln om att egen mat inte får tas med in på området.
Jag förstår att restaurangidkarna vill ha sin inkomst från festivalbesökarna. Men jag tror inte deras försäljning minskar nämnvärt av att några vill hålla i ekonomin genom att ta med sig egen matsäck.

Ett festivalarmband till Way Out West kostar nära ett och ett halvt tusen - inte mycket för den räcka band man har möjlighet att se. Men ska man dessutom betala för dyr mat inom festivalområdet så svider det i plånboken.