Kaffet smakar kanel. Och Ulf Lundell har redan tänt adventsstaken i sin hemtrevliga lägenhet. Men själv längtar han ut -  och bort och har inte hittat det hem han har sjungit om i alla år. - De här senaste tjugo åren har varit hemska, säger han om rotlösheten i det land som han har allt svårare att förstå. Nu vill han lägga av.  - Jag är trött på att vara den här artisten Ulf Lundell, säger han. Jag vill inte det här längre.
Han ger inte gärna intervjuer. Ändå träffas vi.
- Jag låter mig övertalas ibland, säger han. Det finns väl nån slags tanke att man borde meddela sig med allmänheten.
Han tar emot i sin övernattningslägenhet. En liten tvåa med många fönster, trivsamt inredd med skrivbord, låga bokhyllor, en ljusbrun sammetssoffa med broderade kuddar och ett runt glasbord. Flera gitarrer hänger på väggarna och tavlor, mestadels hans egna. Han har bott här ett halvår, gården i Skåne har han kvar.
- Jag bodde på hotell när vi gjorde plattan, men det höll inte, säger han om varför han återigen har en bostad i Stockholm.
Hösten har varit hans, den akustiska turnén har gått för utsålda konserthus runt om i landet. Nya plattan "Omaha" som producerats av Kjell Andersson släpptes förra veckan och gick rakt upp på Topplistan. Han har spelat några av de nya låtarna på turnén, bland annat "Din tid är ute" som hyllats av recensenterna.
Själv vill han också lägga av och är ute på ett långt farväl som han säger. Men det blir konserter i vår och en sommarturné. Men de blir INTE akustiska.

"Jobbigast jag gjort"

- Det var förmodligen den jobbigaste turné jag gjort, inte fysiskt men mentalt.
- Jag har aldrig gjort det. Jag vill inte sitta på den akustiska stolen, som jag kallar den, jag har gjort det en gång när jag var 19 i Gamla stan och det gav inte mersmak kan jag säga.
Men varför gjorde du det då?
- Ja, jag blev övertalad till att göra det helt enkelt, och till slut börjar det gnaga i en. Det blir en utmaning.
- Men nu när jag har gjort 24 gig så skulle det inte vara några problem för mig att göra en soloturné.
Det verkade så äkta, så intimt?
- För det första är jag inte så intresserad av den intimiteten, för det andra var jag tvungen att byta låtar varje kväll. För det tredje var jag tvungen att byta snack varje kväll. Det var en process som pågick hela tiden.
- Det var en mycket speciell resa. Det blev naturligt efter ett tag när jag förstod hur jag skulle göra det.

"Man var så vis"

Han är inte så intresserad av att hälla ut hjärtat från scenen, som han säger.
- Att spela har i första hand handlat om energi för mig, jag har velat blåsa skallen ren efter att ha suttit och skrivit böcker eller vad det nu har varit. Och det är ganska lätt i ett band, det är bara fysiskt påfrestande.
Men visst kände du att du varit saknad, att fansen har saknat dig?
- Jag har inte den relationen med "min" publik, jag går in på scenen och koncentrerar mig på det jag ska göra, det jag vill göra, det är allt.
Vissa låtar spelar du aldrig - som "Under askan" och "Warburton mission" trots att de hade passat väldigt bra just akustiska?
- Jag fyller 60 nästa år, det finns en del låtar som jag skrev när jag var ung man som känns lillgamla. Man var så vis eller så slagen. Det blir lite svårt att ta det där.
- "Warburton mission" hade jag uppskriven flera gånger. Jag orkade inte med den texten. Den var för hopplös på något sätt.
"Där de hemlösa har sitt hem".
- Den biten är väl okej. Men den är för svart.
Så jag får aldrig höra den någon gång då?
- Jag ska göra vårturnén och sommarturnén, sen får jag se. Jag har sagt att jag ska lägga ner det här, men det får ta sin tid. Jag har ju sagt att jag ska göra julshow också, men vi får se hur det blir.
Han säger att han precis kommit över en post-tour-depression och en släng av influensa och att han längtar till solen. Han ska dra söderöver för att kunna börja om igen, som han säger.

"Folkhemmet har försvunnit"

Recensionerna om nya plattan "Omaha" har han inte läst. Han hade skrivkramp innan den kom till och trodde inte heller att det skulle bli någonting.
- Jag tänkte åka ner i Europa och bara lyssna på musik och på det sättet få det att lossna. Det slutade med att bilen måste på service och sen blev jag insnöad i Skåne. Under de där dagarna skrev jag ihop det mesta.
- Det finns ju inget magiskt koncept för det där. Egentligen handlar det bara om att sätta sig ner och göra jobbet.
Omaha står för det totala engagemanget, "som det måste ha inneburit att ta sig över Engelska kanalen och kasta sig in över Normandies stränder".
- I kontrast till det totala oengagemang som jag har känt.
Ulf Lundell säger att han känt sig utanför i många år.
- Jag har upplevt Sverige där det fanns samhörighet. Det hade ju med det gamla Folkhemmet att göra. Under de senaste tjugo åren har den känslan försvunnit. Det kan ha att göra med att jag blivit äldre, men mitt under den här turnén inträffar ju faktiskt det att den nyliberala vansinnesperioden är över.
- Varje dag hör man på radio, det är bara varsel och avsked, det är hemskt. Det kommer att slå hårt mot folk, men det är ett enormt uppvaknande.
- Jag har engagerat mig mot tomheten och ytligheten. Det har inte varit mina tjugo år, det har varit svårt att leva. Jag borde egentligen tagit mig ut ur det här landet, jag vill inte se stureplanismen längre.

"En enorm fördumning"

Ulf Lundell bär på en ring, men vill inte prata om flickvännen Ulrika Rickfors. Foto: Tommy Pedersen Men så säger han plötsligt:
- Och vad har jag gjort, förresten. Jag ska inte kasta sten i glashus. Jag har ju verkligen satsat på mig själv.
Känner du dig ensam i Sverige?
- Jag känner att jag inte hör hemma i det här. Men jag är snart 60, jag tror att alla känner att det man har haft omkring sig inte längre går att navigera i. Det är nog naturligt, men det är enormt kännbart.
- Det är ju en enorm fördumning, det finns ett Settman-Sverige. Men det fanns ju ett Hyland-Sverige förr, men skillnaden är att det finns så otroligt mycket skit nuförtiden.
Och han säger att han har tröttnat.
- Det här är inte mitt land längre. Jo, det är mitt land, men det är inte mitt samhälle.
- Tredje åldern handlar väldigt mycket om att lämna sin plats, stå ut med sig själv och sin ensamhet och försöka kliva ut i världen igen, fast i en annan värld.
Blir det tomt?
- Nej, det blir inte tomt. Jag är bara drabbad av frihetsförlamning.
- Barnen har flyttat ut och hunden är död. Jag kan göra vad jag vill men jag vet inte vad det är. Tredje åldern är så svår att jag funderar på att skriva en bok om det.

"Vill vara något annat nu"

- Jag kan inte det här längre, jag vill inte det längre. Jag vill inte vara artisten Ulf Lundell längre, jag vill bli något annat nu.
Det låter jobbigt.
- Nej, det är inte jobbigt. Det är en befrielse.
Hur gör man då?
- Jag läser om artister som är i min egen ålder. Neil Young, Bob Dylan och Bruce Springsteen.
De håller på?
- Ja, men hur håller de på. Jag försöker förstå hur de här människorna hanterar att bli 60, hur de gör. Bob Dylan bor i sin buss, han är bara lycklig på scenen.
Ulf Lundell säger att han är oerhört fascinerad av artister som har dragit sig tillbaka.
- Det är inte så många, säger han och skrattar.
Hur ska du göra?
- Jag ska bara göra det här i februari och i sommar sen får jag se om det går att göra något av det här som är intresssant. Det här med skivor och skivbolag vet man ju inte heller hur länge det finns, med all nedladdning.
Det kanske inte blir några fler plattor.

Tappat tron

Han reser sig upp och går fram till fönstret. Jag frågar om det är så att han har tappat tron på kvinnan som vägen till lyckan som det stått någonstans.
Har den där romantikern lagt ner?
- Ja, det hoppas jag att han har gjort. Det är nånting jag har sysslat med i flera år, det har varit ett projekt. Men det är naturligvis hopplöst, det ligger i generna.
- Romantik är någonting som skapelsen stoppar i oss, annars skulle vi inte kunna leva. Men jag har tagit mig en rejäl dust med romantikern, jag skulle vilja se världen med en hårdare blick.
Men om inte du tror på oss vem ska då göra det?
- Min uppfattning är nog att kvinnor inte vill bli trodda på, säger han och då har vi en liten diskussion som går ut på att han nog har fattat fel. Han hävdar bestämt att det har han inte.
Frågor om flickvännen Ulrika Rickfors, 26, vill han inte svara på.
Du bär ingen förlovningsring?
- Jag har en ring här, säger han och visar upp andra handen. Men jag vill inte prata om det där.
Rastlösheten och känslan av att inte ha något hem blir inte bättre med åren, det bli värre.
- Rastlösheten är en förutsättning för det här jobbet. Men man behöver ett hem.
Lider du av rastlösheten?
- Ja, det gör jag nog. Den gnager, den gnager det gör den.
Hur hanterar du den?
- Jag åker från där jag är. Jag åker bil. Eller arbetar. Arbete hjälper mot det mesta.
Hur blir det i sommar då?
- Jag ska spela rockmusik helt enkelt. Det ska vråla och viska som en V8, säger han innan han drar iväg till Mariatorget.
Det är någon han ska träffa.