Från Söråker till Bryssel, via Stockholm. Linnéa Martinsson drog till det belgiska dansmeckat efter några år på balettskola, men upptäckte i stället musikern inom sig. Hon prövade sig fram genom blygsamma spelningar på anarkistpunkbarer och hade snart samlat på sig ett gäng låtar.

Tillbaka i Sverige träffade hon houseartisten Adrian Lux efter en spelning. Han bad henne att lägga sång på sin musik.

– Vi kom snart fram till att vi skrev låtar på ett ganska liknande sätt. Det är två ackord, väldigt enkla melodier och kanske en liten textrad som man loopar. Det är som att jag har skrivit house på gitarr hela tiden, säger Linnéa Martinsson.

Värvades av Ingrosso

Singeln "Teenage crime" blev en hit. Den fångade Swedish House Mafia-medlemmen Sebastian Ingrossos uppmärksamhet, som var snabb att knyta Linnéa Martinsson till sin klubbmusik-label Refune records.

Tillsammans med Adrian Lux och producenten Carl Michael Herlöfsson utvecklade hon projektet Lune, som betyder måne på franska och uttalas "Lynn". På vissa spelningar är de ett sjumannaband med elektrodunk och ibland är det bara Linnéa Martinsson och gitarren.

– Jag tänker att man kan välja att beskriva det så som man själv vill ta del av det. För någon är Lune ett akustiskt band som gör lite performance ibland, för någon annan kanske det bara är Lune på klubben, säger Linnéa Martinsson, som också frilansar som dansare och performanceartist.

Har färgats av konsten

Hennes bakgrund i den fria konstvärlden har färgat hennes texter som hon förklarar som "beskrivningar av bilder".

– För mig är det visuella viktigt när man lyssnar. Jag ser liksom på film när jag hör musiken. Den frihet som finns i konsten är en stor inspirationskälla för mig när jag skriver musik.