Uggla välkomnar publiken med bedyrandet att det handlar om en releasespelning. Förvisso en exklusiv sådan.
- Vi kommer att spela en del låtar som vi förmodligen aldrig kommer att spela igen.
Sedan plöjer han igenom hela "Innan filmen tagit slut", utan att tappa greppet om publiken. En prestation i sig, dessutom en bekräftelse på att albumet - nybliven guldskiva - är hans mest inspirerade på länge.

Men det är när han efter tio nya nummer kommer tillbaka för att spela ytterligare några låtar som lilla Debaser verkligen börjar koka. Publikens nävar viftar lyckligt i luften, Uggla kan plötsligt inte så stilla, Martin Hedström spelar så att strängarna får ont och Edith Backlund är lysande som körtjej som vill fram i rampljuset.
Det är väldigt roligt hela tiden, och överraskande bra.
Avslutningen är en blixtrande låtparad med "Vittring", "Varning på stan", "Johnny the Rucker", "Hand i hand", "Jag skiter" och "Skandal bjotis". Uggla & co bara fortsätter med extranummer på extranummer.

Det är en intim och tajt spelning som med, några små justeringar här och där, skulle kunna bli en fenomenal klubbturné.
Efter att ha sett Magnus Uggla på stadsfestivaler och i krogshower ett tag är det extra kul att återigen höra honom på det här sättet, i det här formatet.
Inte bara nytänd, utan också heltänd.