Leonard Cohen
Malmö arena
Publik: 9 000 (utsålt).
+ Han kör i tre och en halv timme innan de skjutsar
tillbaka honom till Radisson.
- "Boogie street" med Sharon Robinson kändes
kisspaus.
Han inledde karriären som något slags musikaliskt svar på psykofarmaka.
Numera är han en hejare på att lyfta på hatten.
Han småskubbar in på scen, tackar för att han får göra ett stopp här och lyfter på hatten för första gången den här kvällen.
- Man vet ju aldrig när jag har vägarna förbi nästa gång, säger legenden med ett skevt leende samtidigt som programförsäljerskan bestämt hävdar att det är sista turnén.
76 år snart, tänker ni och blir impade. Eller hur? John Lee Hooker var visserligen 83 när han bokade sista flygbiljetten till Sverige och en turné, men 76 inger respekt det med. Jag menar, hur kommer han ihåg alla dessa texter långa som ösregn?
Vi är ju mest vana vid att PRO:are på sin höjd jämför matpriser i butikerna. Men det var inte för att visa att en gammal man kan göra så gott han kan som han gav sig ut på den här evighetsturnén för två år sedan (efter 15 år i turnéträda). Hans manager hade snott honom på pensionen så han var illa tvungen att spela ihop till brödfödan. Och det har gått bra, för ifjol var han enligt Billboard den 39:e mest framgångsrika artisten i USA. En placering från Dylan!
Vi som tog oss till kungens gamla sommartorp den 4 juli 2008 hade kanske mest förväntat oss lite halvhjärtad visrock. Mycket legendstatus, men inga leveranskrav.
Men han inte bara tog oss på sängen. Han knuffade även ner oss i rosenrabatten och förförde oss. Och vi var lika röda i plytet efter den omgången som rhododendronbuskarna.
Nu i Percys hockeylada, som han påstår är en fredlig plats i en orolig värld. Nåja, ljudet studsar inte mindre för det.
Leonard Cohen har gjort stan (läs: druckit kaffe på café) dagen innan och tycks vara i god form.
Hans stämband är dock tjocka som rep och hans mullrande bariton får arenans fundament att vibrera. Det är inte vackert, men säg gripande. Repertoaren är snarlik den han hållit sig till sen scencomebacken, men vi får i vart fall tre helt nya låtar varav "Born in Chains" har en underbar melodi som får ett välbehövligt lyft när de tre körsångerskorna snuddar vid den. Men han rör sig försiktigare sen kollapsen under en konsert i fjol och sjunger ofta nigande. Och nästan allt mellansnack är bortklippt.
Publiken verkar ha fått valuta för de 800 kronor biljetterna kostar. Men jag tycker att det är för mycket rutin, för mycket autopilot.
