PER HÄGRED:

BOX
Bob Dylan: "The original mono recordings"

På 1600-talet var årets julklapp typ de superheta plåtarna till Vivaldis konserter på barnhemmet i Venedig. Sen senare, på 1900-talet, bakmaskinen. Nu säger alla surfplattan. "Don't believe you", som Dylan-belackaren skrek den där märkliga kvällen i Manchester 1966. Den julklapp som varje civiliserad, kultiverad, tänkande, njutningsfixerad person borde ge varenda jävla släkting är Dylans monobox. Hans åtta första i mono. Det är så explosivt att granen kommer att fatta eld när julklappspapprets slits av. Det blir inte bättre än så här. Om 1 000 år kommer det här att tolkas som vår tids Dödahavsrullarna.

ANDERS DAHLBOM:

BOK
James Kaplan:
"Frank the voice"

"When you've loved and lost the way Frank has, then you know what life's about."
Den amerikansk-italienske limochaffisen i "Spinal tap" visste vad han pratade om. Frank Sinatra, mannen som kanske mer än någon annan underhållare personifierade förra seklet, levde ju ett helt fantastiskt liv. Rutinerade Kaplan tar i sin nya biografi med oss med på en resa som börjar i Sinatras fattiga uppväxt i Hoboken och slutar strax innan Ol Blue Eyes fyller fyrtio. Det är åttahundra sidor som inte står still någonstans. Om Sinatra går det helt enkelt inte att läsa för mycket. Eller lyssna på, förstås.

ANNAH BJÖRK:

BOK
Håkan Hellström: "PS. Lycka till i kväll"

Om man inte nöjer sig med hans musik, utan är ett smågalet fan också. En som blir stissig av iver över att se gamla bilder på honom som liten bebis, på gamla spårvagnar, på huset där han växte upp och skrev sina första texter, på klipporna han badade vid med sin storebror och på hans mamma, som har samma frisyr som han själv hade då han slog igenom. Som anser att skisser på hans låtar, med verser som aldrig blev, är en raritet. Eller som tycker det är kittlande att läsa hans egna ord om uppväxt, influenser och viktiga händelser längs karriärens väg.
För den som associerar ordet idol med Håkan Hellström i stället för ett tv-program, är den här boken den finaste klapp man kan få.

MARTIN CARLSSON:

KONSERT
Ghost,
Visby den 29 januari 2011.

Vinterns hårdrocksresa går till Gotland där det den 29 januari bjuds på svart tryffel, offerlamm och inte minst Ghost. Det finns fortfarande billiga flygbiljetter så skynda att fynda och ge bort en helhetsupplevelse. Spökbandet är lika overkligt som jultomten och har lika mycket att plocka ur säcken. Bortom hajpen har du melodier och en scenshow som trötta arenaband skulle döda för. Om det är mer knapert i kassan är det bara att bjuda på biljett till någon av aprilkonserterna i Umeå, Stockholm och Göteborg. Om du vill någon illa, men ändå väldigt väl, låt denna bli frälst av påven i Ghost.

ANDERS NUNSTEDT:

BOX
Bruce Springsteen: "The Promise"

Inte nog med att boxen innehåller det remastrade klassiska albumet, att Springsteen skickar med drygt 20 outgivna spår, live-dvd:er och en sensationell dokumentär. Förpackningen är så omsorgsfullt utformad att man får lust att sätta sig ner och gråta en liten lyckoskvätt varenda gång man öppnar den.
Den medföljande boken är utformad som ett spiralblock, späckat med gamla bilder, alternativa låttexter och anteckningar. Ja, det är supernördigt och dryper av nostalgi.
Men det är årets musikupplevelse. Och då gillar jag egentligen inte ens boxar.