När Eric ”Slowhand” Clapton, Gitarrgud fader himself, gästar Malmö för första gången – en äkta matta är utrullad på scen – bränner han av ett par svidande svetsloppor
till solon redan i inledningsnumret.

Och sedan fortsätter det. Det är bara att falla på knä, göra vågen, skrika
”we’re not worthy” eller vad tusan som helst för det blir liksom inte bättre när man sätter en gitarr i händerna på en karl. Och i släptåg en av den vita soulens allra finaste röster,
Steve Winwood.

Ja, Clapton själv är förstås inte så pjåkig han heller som sångare. ”Midland maniac” är väldigt wonderful i kväll.
Det började som en ungdomsflört. Bandet hette Blind Faith, den första supergruppen i rockhistorien, men det höll bara en säsong. När herrarna närmar sig ålderns höst möts de igen och den här upplagan av Blind Faith är redan mer långlivad än originalet.

Jag tänker att det kanske ska bli tråkigt. Lite uppvisningsrock liksom.
Några perfektionister som spelar Allan. Men det är mer än så. Ja, det är
ett helt fantastiskt litet mirakel till britblues. Steve, vid sidan om Van Morrison, har rösten i behåll och när han knyter stämbanden omkring
”Georgia on my mind” är jag övertygad om att Ray Charles, och Hoagy Charmichael med för den delen, vinkar glatt från våningen ovanför.
Clapton undrar var de 42 åren sedan de startade tagit vägen, men att de är glada att de fortfarande är kvar.
Vi med.

KVÄLLENS LÅTLISTA:

1) Had to cry today
2) Low down
3) After midnight
4) Presence of the lord
5) The shape I'm in
6) Glad
7) Well alright
8) Tuff luck
9) While you see a chance
10) Key to the highway
11) Midland maniac
12) Crossroads
13) Georgia
14) Driftin’ blues
15) How long
16) Layla
17) Can't find my way home
18) Gimme some lovin'
19) Voodoo chile
20) Cocaine
21) Dear mr Fantasy