GÖTEBORG. Idén är förstås värd att applådera.
Ett band på hemmaplan ställer sig på en scen med en hel symfoniorkester för att tolka sig själva. Engångsgrejen ger hela festivalen en känsla av att det här äger rum unika spelningar, lite som det herr Hellström ska ge oss idag.
Nu blir krocken mellan Soundtrack och orkestern aldrig riktigt så spännande. Vissa låtar visar sig vinna på att de dras upp i storformat. Andra, som gamla "Grand canaria" och "Mantra slider" är så bra att de skulle låta bra på bara mungiga. Att enda gästen blir Tommy Blom från Tages ("Ymmot!") känns väldigt Ebbotsk .
Jag är glad att jag bevittnade spektaklet, inte så säker på att en repris är nödvändig.