Sveriges musiklandskap har förändrats så mycket att det är svårt att minnas att Electric Boys var en av de största grupperna för knappt 20 år sedan.
När bandet nu gör comeback är det knappast årets största happening - därtill är diskografin något för ihålig - men det är ändå en välkommen återförening.

Mycket av det beror på en försvunnen person. Niclas Sigevall kunde ha blivit en Mikkey Dee-succé, men gick upp i rök under "Groovus maximus"-turnén. Efter att inte ha rört ett trumset på 16 år är han tillbaka - och som han bankar! Vi är flera som står på tå långt fram bara för att kunna se vartenda dräparslag som denna mytiska figur drämmer till med. Frontmannen må heta Conny Bloom, publiken skanderar ändå "Sigevall, "Sigevall!".

När Electric Boys får till ett krängande men tajt sammanfogat järnsväng, som i "Captain of my soul" och "Bad mother funker", är det positiv integrationsmusik på hög nivå.
Flera av de låtar som egentligen är bättre, som Beatles-psykedeliska "Mary in the mystery world", lyckas inte behålla sin lyster och sina nyanser live.
Bandet dansar vidare denna sommar och troligtvis längre. Förhoppningsvis i groovets tecken.