Det är lockande att kalla det ett magiskt ögonblick i hårdrockens historia. Vi befinner oss på Seibu stadium en bit utanför Tokyo på jättelika festivalen Super Rock. Det är augusti 1984.
På scenen uppträder band som Whitesnake, Bon Jovi och Scorpions. Etablerade band. Men de har alla sina spektakulära genombrott strax framför sig.
På något sätt är det som om alla anar att något stort är på väg att hända. Luften vibrerar. Det är den här sommaren som hårdrocken exploderar och blir 80-talets dominerande musikgenre.
Men för ett band går något fel. Eller snarare, allt går fel. För kanadeniska Anvil börjar karriären att avancera baklänges. Sakta glider de ut i glömskans mörker.
Det fascinerande med gitarristen Steve "Lips" Kudlow och trummisen Robb Reiner, som utgjort den oskiljaktliga kärnan i Anvil sedan de bildades 1978, det är att de vägrar ge upp. Krampaktigt håller de fast vid illusionen om att ett genombrott väntar runt hörnet. Man kan gissa att de även söker en smula upprättelse. För historien om Anvil är inte vacker.

Tragikomiskt

I Sacha Gervasis dokumentär "Anvil! The story of Anvil" får vi följa bandet i deras vardag och under en europaturné 2006. Bitvis är det outhärdligt. Det är som en dokusåpa som regisserats för att bli så tragikomisk som möjligt. Under inspelningen fick Gervasi frågan från en kameraman om bandet egentligen bestod av inhyrda skådespelare. Men allt är alldeles äkta.
Lips jobbar med att köra ut skolmat i ett lätt förfruset Scarborough i Ontario. Medan han halkar runt i snölandskapet med en liten fånig vagn full av ångande kantiner stryker han det långa torra tunna håret ur ögonen. Han ser ut som en medelålders cocker spaniel.

Dagdrömmer

Det som får honom att inte bara lägga sig i närmaste snödriva är dagdrömmarna om turnén. Och resan börjar faktiskt helt okej på Sweden Rock i Sölvesborg. De spelar förvisso vid lunchtid och publiken är sannolikt bara marginellt större än om de spelat på biblioteket i Avesta. Men Lips är glad. Efter spelningen tassar han runt på området och ler med hela ansiktet när han stöter ihop med bättre begagnade hårdrocksstjärnor. Lips känner igen alla. Ingen känner igen Lips.
Sedan förvandlas turnén till en brant utförsbacke. Bandet blir lurade. De fryser, de missar tåg och de tvingas hota arrangörer med stryk för att få betalt.
På festivalen Monsters of Transylvania finns det plats för 10 000 i arenan. När jippot haltar igång har 174 personer löst biljett. Men Lips är så optimistisk att det gränsar till en mental störning. När precis allt gått fel konstaterar han stilla att det i alla fall finns en turné där alla dessa grejer kan gå fel.
Och filmen slutar lyckligt. Så lyckligt att även den tuffaste metallskalle tvingas smyggnugga en tår ur ögonvrån. Filmen har lite slarvigt kallats för en verklighetens "Spinal tap". Men det är att förminska den. Det här är en film som väcker riktiga känslor. Den är gripande och hysteriskt rolig på samma gång.

"Älskar dig"

Lips och Robbs förhållande är som en distad version av "Scener ur ett äktenskap". De kan vare sig leva med eller utan varandra. Under ett av deras oräkneliga gräl ryter Robb och frågar varför han hela fucking tiden tvingas vara Lips syndabock.
- För att jag älskar dig, svarar Lips med hjärtskärande uppriktighet.
I filmen framstår Anvil som de slutgiltiga förlorarna. Men paradoxalt nog har den gjort dem till vinnare.
- Det är tack vare dokumentären som vi bokar dem igen, berättar Martin Forssman på Sweden Rock.
Men det är ändå Anvil vi pratar om. Oflyt och elände är en del av deras väsen. Det här är bandet vars karriär inleds med att deras första sångare omkommer i en bilolycka när en container trillar av en lastbil.
När jag frågar killen som sköter deras nuvarande Europaturné hur det går suckar han uppgivet. Han har just fått reda på att ett antal spelningar ställts in. Sångaren i Ratt som de turnerar med ska opereras för bråck.
För Anvil som är det mindre bandet återstår bara att bita ihop. Men det har de ju gjort i 32 år nu.

Expressens Anders Dahlbom rapporterar direkt från festivalen.
Läs de senaste nyheterna!


Skicka in dina egna festivalbilder:
Klicka här!