Konsertens sista extranummer "Every teardrop is a waterfall" har knappt ebbat ut när Chris Martin (sång) och Jonny Buckland (gitarr) tar emot Expressen, som enda tidning, i en loge på Sentrum scenen i Oslo. Engelsmännen är uppe i varv efter att ha spelat igenom några av de nya spåren från "Mylo xyloto" varvade med sina största hits.
- För oss har det alltid handlat om hits, även på den tiden när vi inte hade några, säger Chris Martin. Jag beundrar artister som ständigt utmanar publiken med att spela b-sidor och andra rariteter, men det är inte så Coldplay funkar.
Chris och Jonny - båda 34 år - berättar att de gått igenom en slags 30-årskris sedan senaste albumet, "Viva la vida".
- Man kommer till en punkt där man inte längre är ung och lovande helt enkelt. Man blir påverkad av det vare sig man vill eller inte. Vi har börjat träna till exempel, säger Jonny.
- På Brian Enos (producentens) uppmaning har vi har lyssnat på, nästan studerat, en massa musik. Framför allt Bruce Springsteen, han gjorde otroligt bra grejer i just den här åldern, säger Chris Martin.

Har omfamnat popmusiken

Sångaren berättar att Coldplay, som förvisso aldrig försökt att vara svåra, omfamnat popmusiken fullt ut den här gången.
- Det är så lätt hitta ny spännande musik i dag, säger Chris Martin. Tack vare Internet.
Apropå det så har ni valt att inte göra "Mylo xyloto" ­ tillgänglig på Spotify?
- Det är förvisso vårt skiv­bolag som tagit det beslutet. Men jag förstår det.
Hur så?
- De måste tjäna pengar, och om de anser att det är bästa sättet att kunna betala sina anställdas löner så förstår jag hur de tänkt. Och folk kan ju lyssna på den gratis ändå, om de är pank.
Men Spotify betalar ju ut ­ ersättning till artisterna. Det är väl att bättre alternativ än att en del ska ladda ner ­ musiken illegalt?
- Ja, men jag förstår hur de tänkt.
- För oss handlar det om att ge fansen valuta för pengarna. Ekonomin är kass i hela världen just nu, då gäller det för oss att göra saker som smakar mycket mer än de kostar. Till exempel en sån här klubbturné. Det är inte det största gig vi har varit med om, men vi ger ändå allt. Och när det blir dags för en arenaturné nästa sommar så kommer vi satsa rubbet på att det ska bli så fett som möjligt, säger Chris Martin.
Ni tänker bli störst en gång för alla?
- Haha, nej men gärna bäst. Börjar man sträva efter att bli störst lyckas man aldrig.
Frågan är om Coldplay kommer till Sverige. Inget är klart, men ambitionen är solklar.
- Första gången vi spelade i Globen var det halvfullt, då blev man lite tveksam. Men det har bara växt. Att spela på en så gammal arena som Stockholm stadion var enormt. Det var den första olympiska arenan vi spelat på, säger Chris Martin.
- Och spelningen i Göteborg i somras var magisk, säger Jonny Buckland. Det var dagsljus, mitt i natten.
- Vad är det förresten för grej med Sverige och pop­musik, säger Chris Martin. Var får ni allt ifrån? Från Abba till Robyn?
Det kan man fundera på. Förut var det antagligen ­ skolsystemet, i dag kanske - traditionen?
- Vi såg Lykke Li på Glastonbury senast. Oerhört cool artist, säger Buckland.
- Visst är Max Martin svensk? undrar Chris Martin.
Ja, han är svensk. Precis s om Redone och Shellback, till exempel.
- (Shellbacks) "Moves like Jagger" är en sån låt jag önskar att jag hade skrivit. Först är den oerhört irriterande, sedan inser man att den är helt fantastisk, säger Chris Martin och börjar vissla.
- Men min absoluta Sverigefavorit är Robyn. Allt hon gör just nu är fantastiskt bra. Hon är ett popgeni. Kan du inte tipsa om någon annan svensk pop­artist?
The Knife har ni förstås hört, men eftersom ni gillar Robyn så pass - kolla upp Vanbot.
Chris Martin plockar upp en spritpenna och skriver "Van Bot" på ena handen.
Sen börjar han vissla på Johan "Shellback" Schusters Maroon 5-hit, igen.
- Irriterande bra.