Life in technicolor
En smakstart med introt till “Viva la vida” som bandet spelar till.


Violet Hill
Svag på skiva, växer ut här. Martin står på tå och trycker ut texten.


Clocks
Vansinnigt snyggt med pulserande rött ljus. En trubbig stadiumslägga.


In my place
Martin dansar omkring som en boxare. Storslagen.


Yellow
En av Coldplays första och bästa låtar. Kraftfull och enkel.


Glass of water
Ett glas vatten? Gäsp. Räddas av en rejäl Aha-refräng.


Cemeteries of London
Här låter det väl mycket U2. Snygga vita ballonger, dock.


42
En låt som vill vara större än den är. Här segar det till.


Fix you
Det är för sådana här låtar arenor än gång byggdes. Helt magnifik.


Strawberry Swing
… och så tillbaka till ett annat svagt kort. För anonym.


God put a smile upon your face/Talk
Görs av någon anledning ute på en liten scen i en sorts technoversion.


The hardest part/Postcards from far away
Chris solo på piano. Mycket vackert. Han tycker att det är Usain Bolt-klass på publiken.


Viva la vida
Det är för sådana här låtar katedraler än gång byggdes. Allsången tar aldrig slut.


Lost!
Växer av bara farten. Nu har bandet ångan uppe rejält.


Green eyes
Ut igen, till en ny liten scen långt bak. Akustiskt, tar sig inte riktigt.


Til kingdom come
En bagatell med trummisen Will på sång.


Billie Jean
Coldplay tolkar Michael överraskande bra.


Viva la vida (remix)
Mest en anledning för bandet att komma tillbaka till scen igen...


Politik
… för en blytung version. Som att få upprepade slag i magen.


Lovers in japan
Kvällens snyggaste stund. Konfetti och Martin med ett litet parasoll.


Death and all his friends
Överraskande stark. Majestätiskt när “Vida!”-flaggan fyller scenen.

EXTRANUMMER:


The Scientist
Tändarläge. Mäktig allsång. Konfetti fyller storbildsskärmen.


Life In Technicolor II
Storartat avslut med en läktarrefräng och fyrverkerier.