Det kunde blivit nervöst, det kunde blivit skakigt. Det tar två minuter av Peter Lemarcs första turnépremiär på fjorton år, sedan är succén given.
Efteråt undrar jag vad Lemarc egentligen var orolig för inför livecomebacken. Mannen från Trollhättan har material som borrat sig i Sveriges småstadsjäl, landets kanske bästa soulröst och en stor och entusiastisk publik som väntat tålmodigt på mirakel. Flera gånger under kvällen når han också med femmannabandet himmelska höjder. “Jag ska gå hel ur det här” på tramporgel och munspel, en känslofylld “Drivved”, “Mitt andra liv”… Det finns mycket. Och trots att det korta stunder känns lite jämntjockt förlåter Lemarcs uppenbara scenglädje det mesta. 49-åringen kramar fans, han dansar och agerar handklappsledare.

Aldrig känns lättnaden så stark som i början. När en avskalad ”Evelina” går över till en pumpande ”Så gott att må gott igen” och Lemarc själv lyfter armarna och bara skriker, då har Cirkus kollektiv gåshud. Bara en kall jävel med hjärta av sten skulle inte bli berörd av ögonblickets enorma värme.
   Framåt sista extranumret springer en lika svettig som lycklig man ärevarv nere bland fansen i bänkarna. Se resten av turnén som en förlängd eriksgata.
   En kung är nämligen tillbaka.