Carola minns och hyllar sina föräldrar med en musikalisk show där hon sjunger låtar av Elvis Presley och Barbra Streisand. En svår uppgift som nog väldigt få vågar ge sig på. Men Carola är en av Sveriges allra största artister, så kanske är det därför hon är så modig?

Stark karisma

För faktum är att få i Sverige, oavsett vad man tycker om Carola i övrigt, har en starkare karisma på scen än vad hon har. Och precis som i vanliga fall är den svenska stjärnan energisk med danssteg, löpningar över scenen och påhälsningar hos publiken.
Men det är något som saknas i kväll. Trots att Carola har en stark röst som klarar en rad genrer, så blir det på något sätt väldigt pinsamt när hon tillsammans med sitt slicka 13-mannaband ger sig på klassiker som "In the Ghetto", "Jailhouse rock" och "Suspicious mind". Det låter helt enkelt alldeles för mycket tv-gala. Och då tror jag ni fattar vad jag menar.
Tolkningarna av Barbra Streisand känns något naturligare med låtar som "Woman in love" och "No more tears". Men sammantaget är hela showen ganska opersonlig och, ja, tråkig. Och det känns dessutom som om kvällens huvudrollsinnehavare håller igen på de höga tonerna genom att dra mikrofonen ifrån sig.
Det är egentligen inte förrän i extranumret "Walk a mile in my shoes" som Carola verkligen visar vad hon kan och blåser på med hela sitt register. Men då är det alldeles för sent.