GREEN DAY, Ulllevi, Göteborg
PUBLIK: 25 000
BÄST: Inget tjafs om ljudnivån. GT:s läsare rapporterar att konserten hörs en mil bort!
SÄMST: En mer fantasifull låtlista hade kunnat göra underverk.
VI UNDRAR: Hur pallar Billie Joes stämband skrikexcesserna kväll efter kväll?
FANSEN: Sjunger fantastiskt hela kvällen. Undantaget är dem som får sjunga på scenen.
TURNÉPLAN: Green Day spelar i Helsingfors 8/6, sedan pågår Europaturnén under juli innan den förvandlas till en USA-turné i augusti.

Så bra var konserten - låt för låt

(getingbetyg inom parentes)
• Song of the century (3/5) Entré med feta smällare. Billie Joe ryter "Super-Schweeeden!" med blågul flagga på ryggen.
• 21st Century Breakdown (3/5) Känns som att de är mitt uppe i ett intro. Ett kraftfullt intro, förvisso.
• Know Your Enemy (4/5) Intensiv hockeyrock. Billie Joe publikfriar med att spela gitarr med händerna på ryggen.
• East Jesus Nowhere (2/5) Nej, den här leder just ingenstans. Utdragen punkmusikal där Billie Joe leker handpåläggning.
• Holiday (4/5) Trion är sex på scenen. Sex stycken alltså, det märks i den här maffiga arenarockattacken.
• The Static Age (2/5)Bitsk samhällskritik förklädd till allsångspunk. Det funkar sådär.
• Give Me Novacaine (3/5) Eldsatt temposänkning som funkar fint.
• Are We Waiting (3/5) Ny ballad. Nu med allsång och skrikande fans på scenen. Som får en munpuss av Billie.
• St Jimmy (1/5) Billie Joe Armstrong går ner i punkspagat under den här. Det är han nog ensam om.
• Boulevard of Broken Dreams (5/5) Börjar allt mer framstå som en av årtusendets bästa power- ballader. Briljant tändarrock.
• Nice Guys Finish Last (2/5) Stökig kultpunk hämtad från "Nimrod"-plattan (1997).
• Burnout (2/5) Ännu ett öppningsspår från det stökiga 90-talet ("Dookie", 1994). Rätt trist MTV-punk.
• Hitchin' a Ride (3/4) Green Day tar fram vattenslangarna och dränker publiken längst fram, till 3-ackordspunk.
• When I Come Around (4/5) Yeah! Publikfrieri! Den felande länken mellan Bowie och Ramones utgör ett inspirerat lyft.
• Medley: Iron Man/Sweet Child o'Mine/Highway to Hell (2/5) Om någon undrade om Billie Joe kan spela gitarr. Jo; det kan han.
• Brain Stew (1/5) Hjärnstuvning? Stuvad hjärna.
• Jaded (2/5) Intensiv explosion som slutar med att Billie Joe drar ner röda jeansen och hockeymoonar.
• Longview (0/5) Billie Joe plockar upp fans. Det låter för jävligt.
• Basket Case (4/5) Fortfarande obeveklig: Riffen är lika effektiva som elchocker.
• She (4/5) Fortsatt ös och allsång.
• King for a Day (3/5) Fullt ös medvetslös - i Village People-kepsar, peruker, Musse Pigg-öron och rosa schlagerboa
• Shout (3/5) Tré Cool tar micken och Billie Joe trummar. Ett soulspex som tar fart när de byter tillbaka.
• I Can't Get No Satisfaction/Hey Jude (3/5) Bandet ligger ner och larvar sig - men lyckas låta riktigt fonky.
• 21 Guns (4/5) Underbart snygg ballad som går på akustisk gitarr och publikångor.
• Minority (4/5) En liten popexplosion.

EXTRANUMMER
• American Idiot (4/5) Billie Joe tonar ner gesterna och höjer röstläget. Övertygande.
• Jesus of Suburbia (4/5) En bombastisk rockopera.

EXTRANUMMER 2
• When It's Time (3/5) Billie Joe helt ensam på scenen med akustisk gitarr...
• Wake Me Up When September Ends (4/5) ...får så småningom sällskap. Och Ullevi exploderar på nytt.
• Good Riddance [TIME] (4/5) Billie Joe ensam igen. Och firar triumf till publikens allsång.