"Back in the saddle" kommer redan som låt nummer två.
För Steven Tyler är det mer än titeln på en av Aerosmiths gamla hits.
Frontpersonen är ju nu verkligen tillbaka i sadeln, efter några månaders orolighet i camp Aerosmith.
Frågan är bara hur länge han sitter kvar.
I augusti föll han av scenen och skadade sig under en konsert. USA-turnén fick ställas in och Tyler verkade plötsligt mer intresserad av en solokarriär. Nyligen antydde gitarristen Joe Perry att det var dags att leta efter en ny sångare. I intervjun med Expressen i går visste han inte om det här blir bandets sista turné med Tyler. Det är alltså inte galet att säga att Tyler och Perrys fyrtioåriga vänskap verkar ha satts på rejäla prov under den senaste tiden.
Som för att markera hänger de sådär patenterat på varandra redan i slutet av inledande "Love in an elevator".
Egentligen är nog Tyler inte speciellt orolig. Han vet, precis som alla andra, att ett Aerosmith utan honom är lika omöjligt som en svensk regnfri sommar. Aerosmith handlar om kemin mellan Tyler och Perry. Utan den faller bandet, som det gjorde i början av åttiotalet.
För tre år sedan stod Aerosmith senast på samma scen som dragplåster på Sweden Rock. Då var gruppen en besvikelse, allt kändes mest som en såsig videokavalkad på MTV (när de fortfarande visade musikvideor) med oss i publiken som statister.
Det blir bättre nu. Dels för att de väljer att plocka fram äldre låtar där det tydligt framgår att Aerosmith i första hand är ett bluesband, inte ett varumärke som kränger Guitar Hero-spel till kids som inte ens var födda när "Get a grip" kom ut.
Dels för att Steven Tyler verkar vara i kalasform, både fysiskt och röstmässigt. Det är som han är ute efter att bevisa att Aerosmiths fem decennier gamla resa omöjligt fortsätter utan honom som mittpunkt.

Expressens Anders Dahlbom rapporterar direkt från festivalen.
Läs de senaste nyheterna!


Skicka in dina egna festivalbilder:
Klicka här!