LMFAO är ett medvetet störigt långfinger upp i allt vad som kan kallas god smak. Duons grej är Borat-disco och rap på mellanstadienivå. De får Black Eyed Peas att framstå som skarpa filosofer. Nu betyder inte det att vi har att göra med två idioter.

Duon vill att vi ska skratta och skaka på huvudet åt deras tokroliga videos samtidigt som vi trycker på play-knappen igen.

Då Skyblu är hemma i USA med ryggont får farbror Redfoo ta hand om showen själv. Han är en 36-årig före detta börsmäklare som lever sin dröm. Den går ut på att partaja bort livet i zebraspräckliga tajts. LMFAO live är en orgie av beats, bröl och barnkalas. Scenshowen ser ut som någon spytt upp en färgburk. Klädkoden är en mardröm i neon.

Rent musikaliskt är det här för korkat att dela ut getingar till.

Det enda måttstocken som gäller för en grupp som bara handlar om att festa är hur bra fest det blir. Och det blir ett rätt segt party.

Kalla mig gubbsur, men bäst drag under hela kvällen är det innan Redfoo ens äntrar scen och David Guetta-hits spelas i Annexet.

Det är lite gulligt när Redfoo tillägnar en låt den svenska tjej han aldrig fick för tjugo år sedan när han bodde här och sedan tar upp gamla svenska polare på scen. Men han skulle hellre ha behövt sin brorson däruppe.

Och bättre låtar, förstås.