Det börjar med nåt som låter lite Djungelboken. Rök väller in samtidigt som scenen lyses upp av hemtrevliga lamor i kulörta färger. Och rätt vad det är står popprinsessan där i egen hög person med armarna i luften och sjunger inledande ”Crowning” med så mycket rockluft i rösten att oddsen för en comeback med Cardigans rusar i höjden.
Alltså, hon är en makalös rocksångerska, som förspillt en massa år på poplistorna. Popprinsessan blir rockdrottning. När hon sjunger med A Camp är det här för det mesta sensationellt bra.

Sen är kanske inte all musik lika bra. Ingen kan ens med lite god vilja påstå att ”Bear on the beach” på nya skivan funkar särkilt bra live. Hitsen funkar definitivt. Och duetten ”Gold teeth and silver medals” med Kristoffer Åström som gäst likaså. Och jag gillar popballaden ”My America”. Liksom covers signerade Paul Westerberg (Makalös version av ”Rock’n’roll ghost”) och Daniel Johnston (”Walking the cow”) som ingår i repertoaren.
Sedan finns det stunder när hon inte sjunger.
Och då tänker jag inte så mycket på hennes tafatta taktövning med pinnar som för tankarna till en musikstund på fritids.
Nej, mer på vad hon säger.
– Är ni redo för en till, försöker småländskan i ett tappert försök att överrösta den danska ölfesten.
– Då ska ni få en till, viskar hon blygt .

Jag blir alldeles svettig och undrar om det verkligen är samma person som spelat på de stora scenerna världen över.
Fast samtidigt är det svårt att inte charmas av stilikonen med den makalösa rösten och den rätta rockkänslan.
Den tajta, lilla kvartett som kompar henne består bland annat av maken Nathan Larson. Det känns en smula lågbudget och jag hade gärna sett Nina med ett större band.
Men rösten är verkligen superskön.

Turnén

2/4 Jönköping
3/4 Göteborg
4/4 Malmö
6/4 Stockholm
7/4 Uppsala
9/4 Norrköping
25/6 Borlänge
26/6 Göteborg
2/7 Sundsval
10/7 Hultsfredsfestivalen
11/7 Kristianstad
24/7 Piteå
30/7 Karlskoga
31/7 Östersund