För 30 års sedan dominerade Coventrybandet musikscenen i Storbritannien i synnerhet, men nog skvalpade skabeaten över även till Sverige.
Efter ett krackelerat 80-tal och tusen och en konstellationer av bandet under 90-talet har gruppen återförenats i originalsättningen, exkluderat keyboardisten Jerry Dammers.
Från början är det ett heltänt band som struttar inte på scen.

Ja, jo, undantaget sångaren Terry Hall, som ger Franz Kafka ett ansikte 2010.
Men musiken är smittande. De paraderar med sina låtar som om de inte har åldrats.
Publiken går igång och bandet med dem. Det blir fruktsam, lättsamt och underhållande.
The Specials årgång 2010 må vara mer än 30 år äldre än då det begav sig. Det syns, men känns inte.

Gitarristen Lynval Golding är överallt, bjuder in publiken, showar och skrattar. Den andra gitarristen Roddy Radiation går ner på knä, böjer ryggen, gör vad som helst för att lossa som om ålder inte spelar någon roll.
Toastaren Neville Staples är inte sämre.
Och bakom sitter den stadige beatmaskinen, trummisen John Bradbury driver på låtarna med finess och känsla.
Jo, Specials fixar festen även 2010. Utan ironi och utan nostalgi.