Världsklass!
Publik: 58.620
Jag försöker med att nypa mig i armen. Funkar inte. Jag ger mig själv en örfil. Resultatlöst.
Jag. Måste. Samla. Mig.
Men det känns smått omöjligt efter den här osannolikt magnifika och oväntat underbara uppvisningen i den svårbemästrade arenakonsten rock'n'roll.
Hur kommer man över detta? Hur kommer man ner från den här sjunde himmelen?
Jag vet inte.
Men jag vet att det här var något av det absolut bästa jag någonsin sett. Jag vet det, för jag kan inte komma på något som skulle kunnat vara bättre.
Detta var en megaklassiker, även med Bruce-mått mätt.
Det märks tidigt i konserten att Springsteen och E Street Band har bestämt sig för att höja ribban ytterligare jämfört med fredagskonserten. Det märks i låt ett - "Night". Det märks av att "Radio nowhere" försvinner ut ur låtlistan och att endast två av kvällens första tio låtar är repriser från kvällen innan.
Men framför allt märks det av den intensitet och spelglädje som genomsyrar varje sekund. Även de få tillfällen då ljudet svajar till och låtvalen är mindre perfekta.
E Street Band spelar som om det gällde livet - det var verkligen länge sedan de satte tonen så exakt utan att tappa sväng eller samspel. Bruce Springsteen är lika tänd, och lika övertygande när han predikar rock'n'roll i nästan tre timmar. Världens bästa eldar konstant upp den villiga publiken, samtidigt som han eldar upp sig själv. Men registret är brett som en amerikansk highway. Bossen drar också ner på tempot och levererar glödande versioner av "I'm on fire" och "Drive all night". Han är helt fenomenal.
Och den svärm getingar som anfaller under konsertens avslutning, en skakande upplevelse från den exalterade "Badlands" fram till det lyckorus som omger "Twist & shout" - den låt som publiken hade som soundtrack när de hoppade sönder Ullevi 1985, det extranummer som förseglade den klassiska Boss-midsommaren 2003 - är ingen överdrift.
Jag önskar att jag kunde sätta mer än 5,0 i snittbetyg på finalen för att understryka min poäng.
Poängen ja. Jag får se om jag kan hitta poängen nu... den verkar ha svimmat av lycka och tacksamhet, nej - där är den:
Poängen är att bättre blir det inte.
Fantastiskt.
Av Anders Nunstedt
anders.nunstedt@expressen.se
Nunstedt tre höjdare på Ullevi:
"Because the night" Man skulle kunnat välja tio andra ögonblick... Detta platsar för att det lyfte en nivå från en dag till en annan. Och då var det briljant redan dag ett. En varm poplåt som förvandlas till en ivrig rockexplosion när Nisse Lofgren spelar oändligt gitarrsolo i slutet.
"Badlands" Detta är ingen låt, det är en jordbävning. Bruce Springsteen och E Street Band gör ett rusigt ryck så mäktigt att läktarna vibrerar av glädjechocken och upphetsningen. Och efterskalven som följer är ljuva, vartenda ett.
"Twist & shout" Springsteen sparar det bästa till sist - en underbar repris av Ulleviklassikern "Twist & shout". Det är folkfest, det är allsång och det är ett dansparty så enormt att man nästan svimmar omkull av lycka. Bättre än så här blir det inte.
Upp
Gå till förstasidan
