För Unicefs räkning har Mikael Persbrandt besökt det jordbävningsdrabbade Haiti.
Hans reportage sänds under "Humorgalan" i kväll där målet är att locka ny världsföräldrar.
- Det här är viktigt, säger skådespelaren till TT Spektra.
Mikael Persbrandt är kontrasternas man.
Samtidigt svenska sceners stöddigaste bad boy och Unicef-ambassadör.
I Unicefs regi har skådespelaren besökt länder som Liberia och Afghanistan för att göra reportage som visas på TV 4:s insamlingsprogrammet "Humorgalan".
Resan till Haiti är hans femte.
- Man ser ofattbart stora lidanden och umbäranden för människor, i det här fallet särskilt barn. Men man ser också något annat. Man ser den kraft som bor i barn, säger han och fortsätter:
- De har en vilja att överleva och de har precis samma drömmar som barn här hemma. De vill brandmän, läkare, racerförare och rocksångare - sånt som barn drömmer om.
Fyra dagar på Haiti
Under fyra dagar reste Mikael Persbrandt med ett filmteam för att dokumentera situationen för de tusentals barn på Haiti som förlorat sina föräldrar i den förödande naturkatastrofen.
Även om han mötte människor som drabbats hårt, säger han att resorna inte är tuffa att göra.
- Jag kanske är en förhärdad typ. Jag var där för att göra ett jobb och försökte förhålla mig till det som kanske en journalist skulle göra.
- Jag är där i fyra dagar, människorna som drabbats blir kvar, det är inte mig det är tufft för, säger han.
Ändå fanns det möten som gjorde djupa intryck.
Inte ens den stenhårde Persbrandt förblev oberörd när han besökte småbarnsavdelningen på sjukhuset i Port au Prince.
- Undernäringen var väldigt långt gången och man ser på spädbarnen när det är jäkligt illa. Där var också många barn med svåra brännskador och apatiska mammor, säger han.
Nya perspektiv
I augusti förra året blev Mikael Persbrandt pappa för andra gången. Tillsammans med Sanna Lundell har han sönerna Ivan och Lo.
Att bli förälder har förändrat hans upplevelse av Unicef-resorna.
- När jag träffade barnsoldaterna i Liberia hade jag inte fått barn själv. Vad som händer är att man blir blödigare. Det blir lättare att dra en association till de här barnen som far så djävla illa när man har en egen familj, säger han.