Kanske lade Carola grunden till floppen den gången hon råkade säga att homosexuella kan ”botas” med förbön. Eller så kom början till slutet den sommaren hon fick feeling på Skansen-scenen och slet upp blomkrukor som en toka. Antagligen är det summan av samtliga blåsväder som till slut piskade upp en stormvind så stark att en epok blåste bort.

Ända sedan genombrottet har Carola väckt starka känslor. Beundran och dyrkan men också avsky. Det har varit  25 stormiga år, men schlagerdivans  oöverträffade förmåga att äga en scen under tre minuter har sytt ihop sprickorna vid otaliga tillfällen.
I går räckte det inte.
Tidigare har Carola kunnat kamma hem päng genom att bara vara – Carola.
I år har det inneburit minuspooäng att heta Carola Häggkvist. Nu har kärleksförhållandet med svenska folket kraschat.

Superduon med superlåten gjorde ett superframträdande men var ändå chanslösa mot ”Andra chansens” svarta häst – Nordman.
Musik är en bedömningsport och när alla får vara domare kan det sluta hur som helst. Det visste vi innan och vi vet inte mindre nu.
Vad man också kan räkna ut med de bakre regionerna är att Carola gjort sitt i Melodifestivalen på ett bra tag. Förmodligen för alltid.

Carola Häggkvist satte sin schlagerkarriär på spel när hon tackade ja till ett deltagande i år och en comeback ligger så långt borta att man får leta i andra solsystem efter den.
Fiaskot är lika monumentalt som det är orättvist.
Men det var kul så länge det varade, det får man inte glömma bort.

Lilla Sibel då?
Jo, hon var bäst.

Andreas Johnson kan trots allt lunka vidare. Jag undrar om folk ens noterat att han spelat en av huvudrollerna i ”One love” senaste veckan.

Synd på drömduellen. Carola mot Perrelli hade blivit en klassiker. Men det blir en superfinal ändå.