Operalärkan Malena Ernman har seglat förbi semifinalen och laddar nu inför den storslagna finalen i morgon då vinnaren av Eurovision song contest ska koras.
Horder av hbt-folk vallfärdar varje år till schlagerexplosionen, som av många betraktas som gayrörelsens största happening - jämte alla prideparader.
Samtidigt som hela spektaklet bärs upp av hbt-folk i Västeuropa är situationen helt annorlunda i värdlandet Ryssland. 5 maj ansökte organisationen Gay Russia om tillstånd om att få ha sin prideparad samma dag som finalen.
Men avslaget kom med vändande post.
- Det förstör inte bara moralen i vårt samhälle utan de uppviglar medvetet oroligheter som hotar livet på Moskvaborna och besökare, sa Sergei Tsoi, talesman för Moskvas borgmästare Jurij Luzjkov.
Borgmästarens talesman la till att varje försök att hålla en prideparad under schlagerlördagen kommer att slås ned - hårt. Gay Russia har kontrat med att de trots allt kommer att paradera.
- Det är vår rättighet och den garanteras av författningen, sa Nikolai Aleksejev, en av Gay Russias aktivister.
Prideparaden skulle rikta blickarna mot den utbredda homofobin i Ryssland som tar sig Malena Ernman. Foto: APuttryck i våldsamma hatbrott mot de som vågar visa sin samkönade kärlek. Årets gayhappening - schlager-EM - ses som ett lysande tillfälle att få uppåt 100 miljoner europeiska tv-tittares uppmärksamhet.
Gay Russia har också bett deltagarna i årets tävling att stödja deras kamp. Hittills har Nederländerna hakat på den politiska hbt-kampen genom att hota att hoppa av tävlingen om det förekommer våldsamheter i samband med prideparaden.

Arrangörerna av tävlingen, European broadcasting union, EBU, har ivrigt undvikit att ta i frågan.
- Det här är ett ickepolitiskt evenemang. Parlamenten får syssla med sina aktiviteter. Vi sysslar med underhållning, säger den svenske Eurovision-bossen Svante Stockselius.
Men den ryska prideparaden är inte det enda politiska storbråket som kantat årets tävling.
Efter förra sommarens uppblossande krig mellan Ryssland och Georgien tänkte Georgien först bojkotta tävlingen. Sedan kom de på idén att ställa upp med discokvartetten Stephane & 3G:s låt "We don't wanna put in".
Hälsningen till den ryske premiärministern Vladimir Putin är solklar:
"We don't wanna put in
the negative move
it's killing the groove."
Personerna bakom bidraget hymlade inte med låtens politiska budskap.
- När vi bestämde oss för att delta var vi tvungna att skicka ett budskap till Europa och framför allt Moskva. Jag tror att alla förstår vad vi vill säga, sa låtproducenten Kacha Tsiskaridze till nyhetsbyrån Reuters.
Protesterna lät inte vänta på sig och i en torr presskommuniké konstaterade arrangören EBU att låten bryter mot tävlingens regler som säger att "inga ord, uttalanden eller åtbörder av politisk eller liknande natur ska tillåtas" under tävlingen. Georgien valde då att dra sig ur tävlingen.
I stället för 100 miljoner tv-tittare på lördag åker nu Stephane & 3G från land till land och uppträder med sin anti-Putindänga.
Rysslands ömma tår visade sig redan under den svenska finalen då pausunderhållningen "Tingeling" retade gallfeber på den ryska ambassaden i Stockholm. I "Tingeling" drevs med nidbilden av Ryssland: maffia, balalajkaorkester, kosackdansare och en björn.
- Det är som gjort av galningar som borde placeras på dårhus och inte på en scen, sa ryska ambassadens presschef, Anatoly Kargapolov.
SVT svarade med att skicka en ursäktande blomsterbukett som de sedan ångrade.

Drabbningarna inför årets tävling är bara några i en lång rad av politiska kontroverser som kantat tävlingen de senaste 20 åren.
Fram till 1990-talet hade evenemanget mest bestått av "Diggiloo diggi-ley" och andra trallvänliga låtar. Men 1990 kom allvaret in i leken. Bara ett halvår efter murens fall gick årets final i Zagreb i vad som då var Jugoslavien. Många drömde om ett enat Europa och segraren, italienaren Toto Cotugno, vandrade ut i publiken och klämde i med textraderna "Unite, unite Europe" i låten "Insieme".
Hyllningen till ett enat Europa kunde inte vara tydligare.
Men redan då skramlade automatvapnen i källare runtom i Jugoslavien. Bara några månader efter tävlingen i Zagreb bröt det infekterade inbördeskriget ut, stora delar av Europa bröt samman och tävlingens tanke om förbrödring hade bytts mot etniska rensningar.
När 90-talets oroligheter började lägga sig blev deltagandet ett sätt för de nya nationerna att skapa en identitet och visa att man är en del av en större europeisk familj.
- Det är inte bara en musiktävling för dem, utan det är viktigt att komma så högt upp som möjligt, säger Kristina Asplund vid Svenska institutet för Europapolitiska studier, Sieps, och fortsätter:
- Man kan jämföra det med sportevenemang. Ryssland har nu lagt ned mycket resurser och för de andra öststatsländerna är det också väldigt betydelsefullt.

Medieforskaren Staffan Ericsson vid Södertörns högskola specialstuderade Estlands arrangemang av Eurovision song contest 2002.
- Estländarna menade att de stod i centrum för Europas uppmärksamhet och det var en stor grej när man stått utanför så länge. Vi som aldrig varit med om det utanförskapet kan inte förstå vilken omvälvning av självbilden det innebär, säger Ericsson.
Det är däremot svårt att kunna mäta den politiska effekten av schlagern.
- Världen kanske inte blev så annorlunda för estländarna, säger Ericsson.
De politiska inslagen har fortsatt under 00-talet. 2005 skulle Ukraina vara värdland men bara några månader innan tävlingen stod landet på randen till krig och det var oklart om tävlingen skulle bli av.
Situationen lugnade ned sig något men Ukraina tvingades i alla fall skriva om sitt bidrag eftersom det sågs som en för tydlig hyllning till landets president Viktor Jusjtjenko.
Presidenten var däremot inte nöjd utan ville fortsätta sola sig i schlagerglansen och krävde först att få hålla tal till de nästan 100 miljoner tv-tittarna.
- De föreslog att presidenten skulle hålla ett fyra minuter långt öppningsanförande men det tyckte vi inte passade in, sa Svante Stockselius på EBU.

Året därpå drog sig Serbien-Montenegro ur tävlingen efter att det montenegrinska pojkbandet som vunnit buats ut av den serbdominerade publiken. Kort därefter splittrades Serbien-Montenegro.
Förra året syntes 2007 års Eurovisionvinnare från Serbien, Marija Serifovic, i valkampanjen för presidentkandidaten Tomislav Nikolic vars radikala part drev en mycket hårdförd ultranationalistisk linje och hotade vända EU ryggen.
Marija Serifovic hade då redan uppmärksammats när hon och en av hennes körtjejer gjort det nationalistiska trefingertecknet i anslutning till tävlingen - trots att sångerskan under tävlingen försäkrat att musik inte ska förknippas med politik.
De politiska aspekterna har sedan 90-talet också märks i hur länderna röstar. Vem man röstar på visar vilka man hänger samman med - och att det är långt till ett enat Europa.
- Vi röstar på Norge och Danmark och det är väl också politiskt. För att rösta på nån utanför sitt block krävs det nåt väldigt speciellt, säger Staffan Ericsson på Södertörns högskola.
- Det är väldiga språkskillnader och kulturella skillnader. Det avspeglas i röstningen.

Det överlägset vanligaste politiska schlagertemat är inte nationalistiska hyllningar utan det något harmlösa fredsbudskapet. Genrens mästare, på pappret i alla fall, är Israel. I år tävlar landet med ännu en mjuk fredsönskan.
Låten "There must be a better way" framförs av en judisk-palestinsk duo och förbrödringen blir total när låten framförs på engelska, hebreiska och - för första gången - arabiska.
Men vad är ett fredsbudskap eller nationalistisk stolthet mot Malenas helt opolitiska höga C:n? I morgon vet vi.