På byrån i hallen lyser en gul post it-lapp.
"In: 10.40 Ut: 17.20".
- Det är färjetiderna till ön. Jag har så mycket i huvudet nu att jag måste skriva lappar, annars missar jag att ta mig hem, säger Pernilla Andersson.
Skärgårdsidyllen i all ära, men dessa flängiga dagar är hon glad att de behöll enrummaren i stan.
De skyhöga mockaskorna och den röda gitarren ligger på sängen, redo att ackompanjera henne i Andra chansen.
Vem hade trott det 2007, när Pernilla Andersson satt i SVT:s "Kulturnyheterna" och pratade Melodifestivalen.
- "Det skulle jag aldrig kunna tänka mig, det är absoluuut inte min grej". Jag sa verkligen så. Riktigt pompös var jag. Men jag menade det just då, säger den 36-åriga sångerskan.
- Dessutom var det innan Salem hade varit med.

"Vi har en ganska knölig buss"

Enligt Pernilla innebar Salem al Fakirs deltagande förra året att festivalen breddades, och även om man inte måste vinna går det inte att bortse från det enorma fönster som tre miljoner tittare innebär, när karriären står i zenit och man har en vårturné inbokad...
Egentligen är du bara med för att kunna köpa dig en sjystare turnébuss?
- Haha, ja. Men lite så är det.
- Det vore underbart om de stackars musiker som har åkt med mig i så många år kunde få lite bättre lön och villkor. Vi har en ganska knölig buss, och aldrig nåt hotell så vi sover på bussen.
- Jag ska inte sticka under stol med, att om jag som kvinnlig arbetsgivare kunde rulla in med en cool dyr dubbeldäckare...
"Kvinnlig".
Det känns som en passning.
Till mig, som undrade var brudarna höll hus bland bidragens upphovsmän, till Alexander Bard som hävdade att tjejer har sig själva att skylla eftersom de alltid vill stå i mitten och sjunga.

Som ett unikum

- Det där kuttersmycke-snacket är så förlegat, kontrar skivbolagsdirektör Andersson.
- Det är som att säga att alla bögar har kortbyxor.
- Det ÄR märkligt 2011 att det är så få tjejer, i Sverige där vi har överskott på begåvade kvinnliga låtskrivare.
- Kolla bara vilka det är som skaffar sina skivkontrakt, som startar indiebolag och som turnerar ensamma i Europa.
Själv betraktades hon som ett unikum när hon som första kvinna i Sverige producerade en man, jazzmusikern Svante Thuresson.

"Sitt eget sound"

Men så har Pernilla Andersson alltid varit en "smart lösare av problem", det har hon efter pappa.
- Är man lite dampig och tycker att noterna hoppar framför ögonen får man skriva låtar som låter som de noterna man egentligen skulle spelat.
- Kan man inte sjunga som Whitney Houston (fast gudarna ska veta att hon försökte), får man hitta sitt eget sound.
- Och hade jag varit poppis i nian kanske jag inte hade sett såhär ut i dag, säger den änglalika och tillägger:
- Jag blev inte en looker förrän jag var över 20. Jag hade finnar, var 1,46 lång och gluggen satt här ute (håller handen en meter ut från kroppen).
När förlikades du med gluggen?
- I morgon... haha.
- Nej, men när jag var 25 kanske, sent var det i alla fall.
- Det var jobbigt. Jag fick aldrig dansa med killarna. Jag glömmer aldrig en gång på "Lillis disko" i Kristianstad när jag tog mod till mig och bjöd upp en kille.
- Nej, men du kan få bli min sedelklämma, sa han. Så jävla brett mellan tänderna hade jag, säger Pernilla.
- Dregen har sagt att han ska leta upp och nita honom.
Dregen ja, döpt till Andreas Tyrone Svensson, ändrat till Andreas Dregen, som kallas "Älskling" av hustrun, och för gemene man är känd som Backyard Babies kajalmålade gitarrist.

En prunkand trädgård

En rolig bild dyker upp på näthinnan, Pernilla och Dregen i sitt kök i Taubeland, tillagandes den gös de nyss dragit upp. "Älskling skickar du flingsaltet."
- Haha, är det så konstigt att tänka sig, säger Pernilla. Men det gör mig inget om man inte kan se oss dammsuga. Vill folk tro att vi har en strippstång hemma i vardagsrummet så är det okej. Det är bara kul om folk tror att Dregen sitter med skinnbrallor i båten, men själv skulle jag skratta ihjäl mig.

"Varsitt blåställ"

- Det är väldigt mycket verkstad hemma. Kött och potatis.
- Nu till exempel har vi en krånglade mulltoa, inte så glamoröst.
Vem tömmer?
- Båda. Vi har varsitt blåställ. Det är inte det mest romantiska, men vi har världens mest prunkande trädgård...
Så medger hon dock:
- Hade nån sagt när jag gick på Kungliga Musikhögskolan att jag skulle gifta mig med Dregen, hade jag dött. Jag lyssnade på Chopin och såg ut som Thore Skogman när jag var 14, han var sminkad och livsfarlig och förvred huvudet på små flickor.
Att höra Pernilla berätta hur hon föll för Sveriges enda riktiga hårdrockare under Kalas-turnen 2004 är som en filmscen, tyvärr för lång för att återge här, men den innehåller en svartklädd kille på BMX-cykel, som sladdar upp framför en singer/songwriter i blommigt, som tänker "vilken galning".
- Och så var vi så oerhört lika.

"Jag blev iskall"

I lägenheten i stan hänger en bild på Pernilla och Dregen på en elefantrygg.
Den är tagen i Thailand, tre dagar efter tsunamin. Musikerparet befann sig i Karon Beach söder om Phuket när helvetesvågen rullade in på annandagen 2004.
- Vi fattade att det var på riktigt när solstolar började flyga och bilar var upp och ner, berättar Pernilla.
- Jag har alltid trott att jag var en fin människa som skulle tänka på kvinnor och barn, men jag blev iskall, totalt ointresserad av att hjälpa andra.

"Gick i terapi"

- Det var jag och Dregen och skit i alla andra. Jag var ett calculating cold ass som sprang i glasskärvor i min bikini och räknade folk på taken. Min enda tanke var "uppåt", men jag vill inte vara där det var för mycket folk, ifall det skulle rasa.
- Dregen var tvärtom, han ville hjälpa andra, men jag bara sprang, "skit i kvinnor och barn", berättar Pernilla.
- Jag gick i terapi i flera månader när vi kom hem. Hur kunde jag vara så kall? Jag som är sån go tjej...
När de kom hem köpte de huset i skärgården, dit bara färjan når.

"Bästa och sämsta sidor"

- Jag är inte säker på att vi hade hållit ihop om det inte var för tsunamin. På jävligt kort tid fick vi se varandras bästa och sämsta sidor. Det blev en sån käftsmäll. Antingen går man isär eller så blir man jättetighta.
Roos och Andersson. Foto: Olle SporrongPernilla Andersson förekommer den lite jobbiga barnfrågan.
- Det är välkommet om det blir. Jag är snart 37, det är lite läge. Det vore häftigt med en liten mini-Mad.
?
- Ja, Dregen var fräknig och rödhårig när han var liten, och så min glugg... Alfred E Neuman.
Fast det gör inget om den skulle ha drag av en viss Danny heller.
- Jag har småadopterat Danny. Jag älskar honom, vi kommer skitbra överens. Jag känner mig som en tantalutta bredvid honom, och är så avundsjuk över att han kan dansa så bra.
- Han är oerhört bra på det han gör i Melodfestivalen.
Danny får gärna gå och vinna hela rasket.
Själv tar hon hellre bussen.