När Magnus Uggla missade finalplatsen i Gävle förra veckan skrev jag att det var en förnedrande placering. Egentligen var den nog mest förvirrande. Här hade Uggla - efter år av tjat, smicker och spekulationer - äntligen tackat jag till schlager-SM. Sedan deltagandet blev klart hade han väl inte hört annat än att han kommer att gå vidare. När allvaret väl infann sig var läget knappast annorlunda. Jag var knappast ensam om att slå fast att "För kung och fosterland" var favorit efter Andreas Johnson. Läget var exakt likadant hos bettingbolagen. Hur det gick vet vi: Uggla höjde frånvarande armarna i skyn över sin andra chans i Gävle sedan det stod klart att Sarah Dawn Finer stulit hans succé. Det var inte utan att man led med killen som trots allt måste räknas som ett av tidernas coolaste schlagerinslag genom tiderna (1979; Johnny The Rocker). Och nu går alltså Polens ambassad till attack. Uggla borde givetvis omedelbart be om ursäkt till de högt ärade polacker som tagit illa vid sig för att han insinuerat att de är ett "skumt" folk. Sen borde han beställa in skumpan. Polackbråket är ju en suverän räddning. Trots att han anses som en vass satiriker har Magnus Uggla inte lyckats vara riktigt kontroversiell sen han var 35 bast ("Jag mår illa"). Inte förrän nu. Jag tror att polackbråket 1) skadar hans chanser på lördag och 2) gynnar hans karriär. Jag tror Magnus Uggla skakat av sig förvirringen och, faktiskt, mår som en kung. "I stället för musik: förvirring". Så hette en alldeles lysande singel från Bob Hund. Den var färsk 1996, men håller än. Min sidekick Lars "Lars Johansson" Johansson har fått ett en massa mejl från arga polacker- och ett nytt smeknamn: "PO". Som i Polackombudsmannen. Kunde Lotta Engberg ändra texten från "Fyra bugg och en coca-cola" till "Booglaloo dansa rock'n'rolla" så kan Uggla. Men det handlar om att vilja också.