Under sitt första rep i ett annars bakfullt Oslo - det var trots allt dagen efter sjuttonde maj-firandet - lyste lilla Anna starkare än alla andra.
Jag önskar att jag kunde skicka hem en hälsning om att numret blivit ännu bättre sedan dess, men det har det inte.
Det har på sin höjd blivit - likadant.
Och så är det ju med de här förbannade, utdragna repen.
Alla artister sjunger samma låt om och om igen. De gör samma moves, tittar in i samma kameror och tar samma toner.

Upprepningen är själva poängen. Det är bara smådetaljer som ska finjusteras.
Och egentligen handlar ändå allt i slutändan om att ha en bra låt och en artist som rusar genom rutan.
Anna Bergendahl har genomfört det tricket förr. I Malmö och Globen. De internationella jurygrupperna brydde sig inte nämnvärt om ni minns, men de baserade också sin uppfattning på Melodifestivalens genrep.
Anna Bergendahl kan definitivt göra om tricket ikväll. Återstår att se om tv-publiken hinner uppfatta det.

Annas semifinal är betydligt vassare än den klassiska rövsemi som gick i tisdags. Visst finns här kalkoner som kör så att fjädrarna ryker, men det finns även flera bra schlagers.
Och, som om någon velat jävla med oss, har Sverige placerats precis innan två färgstarka öststatskex som kör varsin ballad.
Lite andnöd kan det bli redan där. Sedan följer så småningom ännu fler ballader. Sammanlagt så många att vissa garanterat kommer att drunkna i mängden.
Som alla vet har Sverige dessutom haft förtvivlat svårt att övertyga Europa om att de borde slå en signal till vårat nummer.

Det blir svårt. Men jag tippar ödmjukt att det går vägen ändå.
Jag är nämligen säker på detta:
"This is my life" är en av kvällens tre bästa låtar.
Lätt.

DISKUTERA EUROVISION SONG CONTEST HÄR