Göteborg är sig likt.
Det är en oviss schlagerstad.
Men om vi ska börja från början:
E-Type och Poodles har ett fantastiskt pyro.
E-Type och Poodles har fattat allt. Om jag vore intendent på Röhsska museet skulle jag rama in deras scenshow och hänga upp den på den permanenta utställningen.
Sedan skulle jag dra i några
trådar, återinföra vattenfestivalen och göra E-Type till huvudansvarig för VM i fyrverkeri.
När jag ändå var i farten skulle jag förmodligen också lägga in en motion om folkomröstning för att se till att låt nummer ett blev ny nationalsång.
Men det kommer ju inte att hända.
Däremot har det spektakulära samarbetet, som i sanningens namn är ett par procent tuffare på papperet än i tv-rutan, en bombastisk chans att ta sig direkt till Globen.

Mitt ödmjuka tips är att hårdrock gör Amy Diamond sällskap till finalen.
För är det något som känts självklart under de här
dagarna är det styrkan i den femtonåriga debutantens discodänga.
Amy Diamond är imponerande säker i sitt nummer. Det är snudd på skräckinjagande att bevittna hennes proffsiga perfektionism under kvällens
tre mest självklara minuter.
Men framför allt är det charmigt medryckande.
”Thank you” är en ganska så briljant popbagatell med potential som kan ta den långt här ifrån.
Ta skydd i kväll, för efter det
inledande metalfyrverkeriet är det Amy Diamond som kommer
få tv-rutan att explodera.

Om mina tips går in så är andra chansen är en öppen affär.
Suzzie Tapper, Christer
Sjögren, Velvet och Fame
Factory-Gösta har lika stora möjligheter att ta sig dit.
Jag chansar på
Chrille Krokodil och Suzzie.

Betygssnittet är knappast historiskt högt, men tävlingen är – jag säger det en gång till– jämn som ett amerikanskt presidentval.
Inte en endaste
kalkon, tack så
mycket.

Och Björn Gustafsson är förresten dynamit.
Boom!