Belgrad, maj 2008: Charlotte Perrelli hade laddat hela våren för sin återkomst på den internationella scenen. Med "Hero" och en sprakande show skulle hon upprepa segern hon tog med "Take me to your heaven" i Jerusalem 1999. Det gick inte alls.
- Med en sådan låt, ett sådant nummer... det kändes verkligen obegripligt att Charlotte kom på 18:e plats, säger Christer Björkman, Melodifestivalens tävlingsproducent.
I stället vann Dima Bilan, en artist som enligt Björkman "knappt kunde ta en ren ton".
Bitter? Inte alls.
Björkman bara konstaterar:
- Tittarna går inte på kompetens när de röstar, utan på känsla. Charlotte Perelli och "Hero" är ett intressant exempel. Charlotte är en jättebra artist, "Hero" är en jävligt bra låt. Men - den handlade inte om något. Där fanns inget som gav ett glädjerus eller väckte andra känslor.

Andra parametrar

Charlotte Perrelli är inte ensam om att ha floppat. Enda undantaget de senaste fem åren är Carola, som kom femma med "Invincible" 2006.
Varje gång har Christer Björkman stått backstage och funderat vad som gått snett.
- Vi har försökt analysera vad som fungerar och vad som inte fungerar, säger han. Artisterna som tävlar i Eurovision har inte med sig stjärnstatusen från hemlandet, så det måste finnas andra parametrar som är gemensamma för dem som lyckas i tävlingen.
Och då är han tillbaka i det som "Hero" saknade. Något som berör.

"Finns ingen värme"

- Vi kom fram till att det måste finnas en känsla, något som får folk att vilja lyfta på luren. Det kan vara ren glädje, eller en vacker kärlekstext.
Det låter ju ganska elementärt. Varför har svenska artister och låtskrivare inte klarat av det här tidigare?
- Vi svenskar får alltid beröm när vi är på Eurovision. Vi har skickliga musiker, kompetenta artister och bjuder för det mesta på en bra show. Det finns bara ett problem med oss svenskar: där finns ingen värme. Det där är något som ligger i hela vår svenska folksjäl. Vi ska vara duktiga. I vårt samhälle ska man inte visa så mycket känslor, för då visar man svaghet.
I Eurovision Song Contest funkade den svenska modellen bra - så länge det var jurygrupper som ensamma fördelade poängen. Sedan telefonröstandet infördes 1999 har Sveriges resultat blivit allt sämre.
- Juryn såg mer till kompetens, säger Christer Björkman och påpekar att Charlotte Perrelli och "Hero" fick höga jurypoäng 2008.

Lät sig inte imponeras

I fjol, när debatten om de usla svenska resultaten i Eurovision Song Contest pågått ett tag, bestämde sig folket för att flirta med det galna Europa och skicka ett bidrag som stack ut rejält från mängden. Valet föll på en operasångerska - så kompetent det kunde bli. Europa lät sig inte imponeras, den gången heller.
Men det var ingen artist från öst som vann 2009. Utan ett fiolspelande gutt från Norge.
- Det var helt ljuvligt, säger Christer Björkman. Nu kan det vara slut på alla spekulationer om öst och väst. Det räcker inte att nå bara öst, bara väst eller bara syd. Det handlar om att få människor att reagera på musiken och framträdandet. Du ska göra en Rybak.
Vad har du gjort konkret för att uppmuntra bidrag som väcker känslor i årets Melodifestival?
- Tidigare har texten varit en ganska underordnad del i Melodifestivalen. I år har vi gett tips och råd till juryn: Ni måste titta mer på text, det måste finnas något i texten som berör. Det förde också med sig att det valdes ut en hel del annorlunda musik i år. Det tycker jag är bra.
Spelar det egentligen någon roll om Peter Jöback, Andreas Johnson eller Timoteij kommer sist i Europafinalen i vår? Melodifestivalen är ju populär ändå.
- Både ja och nej. Melodifestivalen ger ett stort fönster åt ny musik, fyller en enorm funktion för både nya och etablerade artister.
- Men ställer man upp i en tävling, då tycker jag att man ska ha ambitionen att vinna.