Glöm tidigare festivalveckors ”getingbon” och ”dödsgrupper”. Arkivera 2000-talets övriga ”Andra chansen”-startfält på samma plats.
De artister som trängs in i en hangar vid Kiruna flygplats på lördag kväll för att göra upp om två platser till Globen är The Shit.
Större namn har aldrig tvingats fajtas i kvalgruppen tidigare.
Bättre låtar då?
2003 tvingades ju Alcazar förbluffande nog gå via kvalet med ”Not a sinner nor a saint”; ett av de fem bästa schlagerbidragen i modern tid. Året därpå tog Shirley Clamps ”Min kärlek” samma omväg till Globen. Man ska inte glömma balladerna heller (Patrik Isakssons ”Faller du så faller jag”, -06, Sonja Aldéns ”För att du finns”, -07).
Men nej. Drar man alla låtar, år efter år, över samma kritiska kam har ”Andra chansen” aldrig låtit bättre än vad den kommer att göra på lördag.
Förmodligen en klen tröst för dem som drattar ur kvalfinalen i övermorgon. En förlorare är trots allt en förlorare.
Samtidigt som vinnarna kan gå en lysande framtid till mötes.

Det finns få, om ens något, bidrag i Kiruna som inte har chans att placera sig på den övre halvan i Globen.
Det gäller bara att ta sig dit.
Med BWO, Perrelli och Sanna redan klara ser finalen annars ovanligt stark ut. Förmodligen är det bara Superduon som har möjlighet att rubba favoriterna på allvar.
Men ingen kan förstås vara säker på att Johnson & Häggkvist inte floppar igen.
Kiruna var fantastiskt vackert i går. Fem minus, strålande sol och mängder med vit snö.
Ändå ser jag fram emot att stänga in mig i den där flygplanshangaren som kallas för Arena Arctica i dag. En hangar som Nasa använt för sina forskningsprojekt låter som en hangar i min smak.
Det här är redan spännande.