Rätt låtar vann. Bara det var ju en anledning att applådera lördagskvällens schlagerthriller i Malmö.
"This is my life" och "Hollow" var de låtar som kändes mest under finalkvällen, och de hör verkligen hemma i finalen.
Men snälla nån. Det var ju inte så här det skulle se ut.
Att Lilla Anna Bergendahl skulle gå och vinna framför näsan på Stora Musikalfarbrorn var en schlagerskräll som hette duga, helt i klass med Timoteijs oväntade omkörning av Darin förra helgen.
Återigen kom en storfavorit undan med blotta förskräckelsen, och jag undrar hur många gånger Peter Jöback bara ville dra från hela skiten när SVT drog ut på kvällens slutresultat.

Det blev ju gastkramande tv så fort telefonslussarna stängts i går.
Det var underbara bilder på Anna Bergendahl när hon bröt ihop i glädjechock tiondelen efter att hennes bidrag ropades ut som vinnare. Hade jag varit sportkrönikör hade jag nog börjat böla på kuppen.
Det var häftigt att se schlagerdebutantens okontrollerade lycka i green room, och de scenerna tände även en lika ojämn som oviss final.
Kvar bredvid scenkanten satt sju andra artister, några av dem redan utslagna, och såg ut som skärrade fågelholkar.
Utom Sibel som såg helt förstörd ut och Py Bäckman, som såg ut som Ozzy.

Det var till och med onödigt spännande och underbart känslosamt när sista finalplatsen skulle delas ut till antingen Peter Jöback eller Pernilla Wahlgren.
Jag led med dem båda två just då, och när Jöback äntligen fick dra sin suck av lättnad kände man att det här blev årets bästa delfinal. Jag tror att såväl Jöback som Anna kommer ha nytta av Malmödramat när de kommer till Stockholm.
Det lönar sig fortfarande att vara solokille 2010. Sex av åtta klara bidrag i Globen framförs av killar. I fjol var sju av elva finalister i Globen tjejer.
Hälften av de finalklara låtarna är ballader. Det är redan fler än ifjol, då var det bara tre. Och i år är de vassare.

Årets Melodifestival har varit blek. Getingbetygen har varit låga och tv-krönikörerna hårda. I går röstade färre tittare än vanligt och i Globen saknas de självskrivna favoriterna. Det sistnämnda ser jag dock som lovande:
Det kommer mera drama.