Jodå. Jag sågade årets startfält på förhand.
Det kändes helt rätt då.
Så här dags kan det vara på sin plats att konstatera att - det gör det inte riktigt längre. Jag hade fel, men det hade jag så gärna.
Det finns fortfarande ingen Lena Ph, Carola eller Perrelli i Globen i år. Det finns ingen given vinnare i morgon.
Vilket är kul. Och förmodligen alldeles förträffligt för tävlingen i stort.
I stället för en favorit har jag sex. Favoriter alltså.
Bettingbolagen och nätundersökningarna har kokat ner dem till tre:
Malena Ernman, Måns Zelmerlöw och Caroline af Ugglas. Men jag tror inte riktigt att det är så enkelt.
Alcazar fortsätter att imponera fett med sin högklassiga scenshow. Trion är magnifik i arenan, och ligger bra till för att bli publikfavoriter i finalen. Det har de varit varje gång de dansat disko i Globen.
Sarah Dawn Finer, som oväntat fick baxa sin bautaballad till Globen via "Andra chansen", imponerade ännu mer. I arenan. Nu är det förvisso en sak att uppleva SDF:s ESC-hiss på några meters avstånd och en annan att se "Moving on" på dumburken. Men gåshud är fortfarande gåshud.
EMD imponerar inte på samma vis, men veckans singelettor har applicerat sådana enorma mängder superglue på sin refräng att den givetvis är med i matchen. Dessutom säger något mig att de är poppis i en viss åldersgrupp hos ett visst kön.
Och bakom de här sex är det, hmm, jämnt.
* * * *
Störst uppförsbacke har Sofia och, trots att hon impade i går, Molly.
Men ingen är så chanslös som Chrille Krokodil och Frida i fjol, eller Anna Book och Tommy Nilsson 2007. Långt ifrån.
* * * *
För att vara en schlagerfinal är det ovanligt få bidrag som låter just schlager.
Det är bra det.
* * * *
När det slutade snurra i skallen sent i går hittade jag ändå årets vinnare. Men den skrällen sparar vi tills i morgon.