Hade tv-tittarna och de svenska jurygrupperna kunnat enas om vinnare som gått som raketer i Eurovision de senaste åren hade vi inte sett röken av några internationella jurygrupper.
Nu, efter typ sju försök och åtta bedrövelser, är närvaron högst påtaglig.
I morgon har svenska folket halva makten. Resterande 50 procent har tilldelats europeiska förståsigpåare som ska representera en slags genomsnittlig kontinental smak.
Det är ett experiment som kan ge oväntade utslag. Inte minst för att de rösterna baseras på kvällens publika genrep. Det borde inte betyda ett smack - det är ju samma låtar, samma artister och samma scenshower som Sverige ska rösta på 24 timmar senare. Men visst finns där en skillnad.

Fredagskvällarna är partystockholms schlagerfest. På fredagsrepen har exempelvis Alcazar, BWO och Måns Zelmerlöw knockat publiken under tidigare säsonger. De har sett ut som vinnare i genrepsrutan, sen har någon annan tjomme seglat förbi i resultatlistan när rösterna väl räknas ett dygn senare.
I kväll gäller det och utan att ha den minsta aning om hur exempelvis den kroatiska juryn resonerar så kommer även den att känna av stämningen om något nummer börjar koka i hockeybollen.
Det nya systemet kommer helt enkelt att gynna de som levererar i kväll.

Frågan är om inte genrepet till och med blir viktigare för utgången än direktsändningen.
Eftersom det mesta talar för att tv-tittarnas röster kommer att fördelas hyfsat jämnt med det nya procentsystemet kan ett internationellt ryck vara guld värt.
Om det var några som visade vinnartendenser under de utdragna torsdagsrepen?
Jodå. Danny var vassare än Saade, Swingfly var gladare än The Moniker och Nicke Borg sjöng innerligare än Sara Varga.
Men det var ju inte direkt i går det gällde. I kväll däremot.
Visst är det lite konstigt.