Svenska folket tog en rövare och skickade det bidrag som stack ut mest i Globen.
Ganska bra tänkt, medborgare.
Efter de senaste årens megafloppar var vi liksom tvingade att testa något nytt den här gången, och jag har svårt att tro att exempelvis Måns Zelmerlöw eller EMD skulle lyckats mycket bättre. Se bara på hur det gick för min absoluta favoritgrek, Sakis. Och för den tyska, EMD-liknande, swingers-schlagern.
Men det gör inte Malena Ernmans flopp mindre.
En 21-plats!
Hahaha. Det är inte bara otippat uselt, det är en rent förödmjukande kass placering.

Det ska sägas att Malena Ernman var strålande i går. "La voix" har haft en skakig resa på sitt Moskvaäventyr med en massa bild- och ljudstrul, men det rättades till i finalen - och det finns inga som helst bortförklaringar den här gången.
Problemet är att det är ont om förklaringar också.
"La voix" har aldrig glimrat mer än den gjorde i går, men Sverige fick ändå en iskall hand av Europa.
Kanske var låten för komplicerad. Uppenbarligen var den inte bra nog.
Jämfört med Alexander Rybaks "Fairytale" var den inte catchy för fem öre.

Det enda vi svenskar kan glädja oss åt i dag är att Sarah Dawn Finer gjorde en snygg cover av "Fairytale" när hon lämnade Sveriges röster.
Med facit i hand borde vi förstås skickat Sarah.
Vinnaren?
Favorittippade Alexander Rybak glänste som aldrig tidigare i finalen, och raderade ut alla de moment som tidigare hotat att kännas lite småtöntiga.
Och det inbyggda svänget som bor i "Fairytale" är så omedelbart att det känns redan innan låten drar i gång.
Att tvåan och trean, Island och Azerbajdzjan, egentligen hade bättre låtar - det kan man ju hålla på och tycka tills korna går hem. Det handlar ju om showen också. Om att gå genom rutan. Att sticka ut.
Norge hade allt det.
Plus lite magi.
Förresten är detta bara en musiklek.
En rätt kul sådan, också när det går helt åt helvete.
Detta var den bästa eurovision-finalen någonsin.