"Grabbar blir provocerade av oss" sa Snygg-Erik efter gårdagens schlagerrep. Och jag vet inte vad han är ute efter. Gillra en fälla?
I såna fall störtar jag rätt in i den.
"Jag tror att killarna är svartsjuka på oss" fortsatte han och jag bara "va!?".
Skulle inte tro det.
Jag misstänker förvisso starkt att Idol-trion är både eftertraktad och dyrkad av många, men svartsjuk (eller avundsjuk, som jag antar att han menar)?
Varför bli avundsjuk på någon med noll koll på läget?
Gårdagens framträdande från de stöddiga jokerfavoriterna ställde dessutom bonusfrågan - vad är det fansen ser hos EMD?
Är det deras gulliga tv-fejs eller tycker deras beundrare på allvar att EMD gör förträfflig musik?

Hmm. Låt oss kolla på trions katalog:
2007 gjorde EMD en banal cover på filmlåten "All for love". I fjol släppte de en liten discoprutt som hette "Jennie let me love you". Enligt uppgift har de också gett ut en singel som heter "Alone", men den har jag inte hört.
Låt oss framför allt spana in deras schlagerbidrag "Baby goodbye":
Med sin inställsamma refräng är EMD fortfarande en av helgens lågoddsare, men jag blir allt tveksammare om det funkar hela vägen.
I går gick trion upp och spelade Allan Ballan med käppar och lustiga hattar och en koreografi som kändes väldigt mycket Westlife 2002.
"Baby goodbye" kan mycket väl vara den rörigaste och ängsligaste scenshow jag sett i de här sammanhanget.
Det ser ut som tre maltesiska barnbarn till Björn Skifs leker pojkband på roliga timmen.
Virrigt, medelmåttigt och töntigt.
BWO var ungefär lika vimsiga igår. Men istället för att se ut som pajasar så kändes de mest dåligt repeterade. Melodin däremot, den sitter.
Molly Sandén däremot, är nu rysligt bra.
Den internationella modejuryns kostympris kommer hur som helst att tillfalla Velvet. Vi får se hur det går i övrigt.