Tittarsiffrorna viker och telefonrösterna slår inte längre nya rekord. Men det är ingen katastrof. Jämfört med all annan tv-underhållning har Melodifestivalen fortfarande sjukt stor räckvidd.
Trenden är dock tydlig. För första gången på tio år pekar pilarna nedåt.
Det där surret har inte infunnit sig i år, det märks inte minst bland oss som följt schlagercirkusen på nära håll i flera år.
Så vad beror tillbakagången på?
Att svenska folket vill ha fler schlagerkvällar under vintern? Jo, tjenare.
Redan i fjol började de sex festivalveckorna - fyra deltävlingar, Andra chansen och finalen - att kännas som en utdragen procedur.
I år känns det ännu mer. Det är bara att jämföra låtarna och artisterna från 2010 med 2008. Eller 2007. Det är klart att det är möjligt att kavla ut tävlingen på tio veckor och fortfarande vara större än "Idol" och göra bättre tv.
Men vad skulle tävlingen få för kvalitet?
Med dagens upplägg skulle åtta deltävlingar innebära 64 bidrag per schlagervinter. Sextiofyra! Det håller den omöjligt för.
Årets Melodifestival har uppvisat 15-20 låtar med bra eller hyfsad klass. Resten är olika grader av underkänt. Att tro att toppen skulle spetsas om tävlingen bredde ut sig ännu mer låter som ett fall av huvudlös hybris. Två stora semifinaler och en superfinal i Globen är vad tävlingen skulle må bäst av.