ÖRNSKÖLDSVIK. Hon har varit med i Melodifestivalen fler gånger än Perrelli, Pernilla och Ph. Hon har till och med vunnit hela tjottaballongen.
Men när ska Jessica Andersson visa att hon är en en stjärna?
Rutinerade debutanten Anders Ekborg agerar som om han är startfältets superstar. Hyfsat övertygande. Så är han skådis också.
Men veckans stjärna är givetvis Jessica Andersson.
Det kan förvisso framstå som en åsikt, men det är en verklighet på papperet också. 2003 vann Fame med ”Give me your love”. I Eurovision kom de på femteplats. Bara Carola lyckades lika bra i schlager-EM under 00-talet.
Men Fame-Jessica är inte Carola. Hon kanske har de längsta benen i modern schlagerhistoria, men hon är alldeles för jordnära och okonstlad för att nånsin bli en schlagerdiva.
Hon är bara en tjej som råkar sjunga bättre än de flesta.
Hon är 2000-talets Agnetha Fältskog, utan att ha fått låtarna som kan bevisa det. Jessica Anderssons katalog spretar mer än en uppskrämd igelkott och den som lyckas dra en rak linje mellan hennes solosinglar borde få en medalj.
I går inleddes repetitionerna i Fjäll-rave-arenan i Övik och jag hade fått för mig att Jessica Andersson skulle sätta ner klackarna och visa var schlagerskåpet skulle stå.
Men hennes förmodat känslosamma ballad ”I did it for love” framstår fortfarande som ett frågetecken.
Å ena sidan är det gött att få höra Jessica i en låt där hon får sjunga ut. Å andra sidan behåller hon fortfarande de starkaste känslorna för sig själv. Luften dallrade inte, klockorna stannade aldrig. Det var bara proffsigt och förväntat.
Det kändes som om hon gick balladbalans med alla säkerhetslinor fastspända. Det känns okej. Vilket känns sådär.
Så släpp sargen nu Jessica. Plocka fram inlevelsen. Visa stjärnglansen och placera skåpet där det ska stå.
Varma jackor direkt från fabriken
Det är jättemycket vinter i Övik om någon inte visste det. Till exempel Christer Björkman. Festivalfuriren verkar vara helt oförberedd på klimatet – han halkar omkring i tennispjuck i snön.
Fame-Jessica och hennes trogna sidekick Camilla Bjering är bättre förberedda. De svassar omkring i fina Fjällrävenjackor så nya att de fortfarande luktar tygfabrik. Men tro inte att byns bästa blondiner gått och handlat dem själva.
– De är jättevarma, försäkrar de. Tro’t den som vill. De är ju synnerligen sponsrade.
Men visst, de ser gosiga ut.