Jag kan nästan tycka synd om bortglömda "True talent" i TV3. Programmet bara pågår - i går var det avsnitt 32 av 54 - och tittarna är oftast någon annanstans. På vardagarna kämpar sig publiksiffran en bit över 100 000, och även om söndagarnas direktsändningar lockar något fler så är det förstås ändå ett misslyckande för talangjakten.
I början var programmets tjusning att det var rösterna som tävlade, ingenting annat.
Det var nytt, sympatiskt och något annat än cyniska "Idol" i TV4. Men den fasen tog snabbt slut och då stod man där med en evighetssåpa som saknade spänning.
Det är synd, för rösterna är ju bra och sångcoacherna imponerande engagerade. Danny Saucedo peppar sina artister som om veckofinalen var Melodifestivalen, och han är dessutom en naturbegåvning framför kameran. Pernilla Andersson är lugnet och balansen, och jag hade gärna deltagit i den mentala träning hon körde med sina elever i går.
Så problemet är inte engagemanget man ser i programmet, utan att det är svårt att känna engagemang för programmet och inte minst själva tävlingen.

"Bonde söker fru" i TV4 har inga problem med att engagera tittarna - över en miljon följer programmet vecka efter vecka. I går var det dags för bönderna att ta hem de fyra utvalda till sina gårdar, vilket betyder att tävlingsinstinkten vaknar hos deltagarna.
Inte oväntat var det mest spänt hos årets skandalbonde Pär-Ola, som hade köpt fina ridkläder till alla tjejerna utom en. Och hon som fick något annat råkade vara samma tjej som bröt ihop redan förra veckan. Så bygger man upp dramatik bland hästar och hagar.