Nu blir ju inte vi tjejer det av p-rullar. Mer av humor, komplimanger, lite gitarrspel och alkohol. Just alkohol finns det gott om på arenan i Västerås. Publiken är nattklubbsfull redan före första numret, och dansar ogenerat med sig själva.
Men det blir faktiskt aldrig grisigt. Inte ens på scenen. Ingen tar sig i skrevet, ingen hånglar.
Det blir egentligen inte snuskigare än att man vill ligga med Andreas Johnson. I fantasin i alla fall.

Johnsons "Glorious" är garanterat det närmsta man kan komma sex på scen.
Bildligt talat. Han framför numret med hela kroppen, genomsvettig, med alla strålkastare riktade mot sig. 2600 hjärtan dunkar.
Lika många par ögon lyser. Det är som Dionysos-festerna i serien "True blood". Lite obehagligt och lockande på en och samma gång. Ett framträdande som inte hade blivit detsamma med killar i publiken.

Musiknumren är sammantaget behållningen med "Ladies night". Pojkarna levererar förutsägbara hits med riktning mot mellangärdet. Men det är en tajt show med bra sångröster, duktiga dansare och en extatisk publik.
Med humordelen är det sämre ställt. Sångarna är inga komiker ens när de gör entré iklädda endast badhanddukar och peruker.
Samtidigt har showens tänkta humorankare drunknat helt i bilden av sig själv som ful. Måns Möller låter i princip varenda skämt utgå från att han är oattraktiv och misslyckad.
Stämningen sjunker, publiken fnissar emellanåt, men ingen gapskrattar.

Själv önskar jag att jag hade rökt, så att man hade kunnat gå ut och ta en cigg. Inte ens Björn Ranelid-imitationen funkar. Den är så amatörmässig att den låter finlandssvensk.
Helt fel.
De mer publikfriande pinsamheterna får man förlåta. "Ladies night" är inget för finsmakaren som tycker att romantik ska vara som i en fransk nya vågen-film.
Här finns inget subtilt att hämta.
Det här är underhållning för den som tycker att livet ska vara som en charterresa.