Något måste det vara, för frågar ni mig så var hennes dans en av höjdpunkterna i går: Enkel, stilfull och sensuell. Som en sval champagnecocktail för sinnena. Snygg var hon också, men det hör förstås inte hit.
Eller så gör det det. För några minuter senare är det programmets modiga senior Willy Björkman som ska ta sig runt dansgolvet. Det är inte direkt någon fröjd för ögat, även om Willy verkar ha kul.
Men juryn är överspelat entusiastisk och viftar med samma fyror i luften som när Agneta Sjödin showade loss. Dermot Clemenger utbrister "mycket, mycket bra jobbat". Medan Mia Öhrman hyllar snickarens förmåga att föra. Inte ens Willy själv tror henne.

Nu är inte jag någon expert. Jag kan inte det där med fotblad, klack och tå, för och akter, och allt vad det heter. Men ska inte "Let's dance" handla om vilken kändis som dansar bäst? Och ska inte poängen på något sätt återspegla det?
Ha! Trodde du ja! Det trodde nästan jag också. Men frågar du juryn, så handlar det om att utvecklas. Dansar du riktigt bra redan första veckan, kan det med andra ord straffa sig resten av säsongen.

Det ödet drabbade Laila Bagge förra året, men hon hade trots allt en i sammanhanget högst fördelaktig dansutbildning i bagaget.
Mig veterligen har Agneta inget sådant försprång. Hon är bara lite för bra, i en tävling där man helst ska vara stelbent idrottare, kräksjuk eller en smula överviktig för att plocka de där extra sympatipoängen.