Dunk! Dunk! Dunk!
Stundtals flyger vi fram - vågorna fungerar som ramp.
Måns Zelmerlöw, 26, kör båt som om vi just stuvat in några Carl Larsson-målningar i ruffen efter en lyckad stöt mot Nationalmuseum och har polisen, museiintendenten och konstnärens vålnad i kölvattnet.
Måns har på sig solglasögon och shorts och ser ut som jag inbillar mig att en skön båtkille ska se ut. Han har precis avslutat repetitionerna av ännu ett "Allsång på Skansen". Jag har varit där och hämtat honom. På babordssida har vi Nacka, på styrbordssida Djurgården.
Har du varit i sjönöd någon gång?
- Nej, men jag minns en sommar när familjen köpt en båt. När vi skulle lägga i den i hamnen hade vi glömt sätta i en propp i botten. Så vi lade i den och tio minuter senare sjönk den.
Hur kommer det sig att du köpte den här båten?
- När jag fick Skansen-jobbet insåg jag att det är viktigt att få semesterkänsla ändå. Då är det rätt skönt att bara kunna ta en båt och komma ut. Så fort jag får en sekund över åker jag och kompisarna ut.
Förresten tänkte jag på en grej. Det är lite Nordkorea-varning backstage på Skansen, väggen är tapetserad med bilder på dig och jublande folkmassor?
- Det är inte jag som satt upp dem. Men det är så fantastiskt med redaktionen, vi är som en liten familj. Jag är fantastiskt stolt över dem, och de över mig. Men den ser härlig ut, den där bilden.
Du talade, inför den här säsongen, om att du ville ha in internationella storstjärnor. Hur gick det med det?
- Vi var rätt nära. Det föll bara på att den teknik som behövdes ta in var för dyr. Vem det var vi gick miste om vill jag inte säga.
Var det Shakira-nivå på personen?
- Vi snackar väldigt hög nivå, ja.
Vad tänker du egentligen när du tittar in i kameran, stakar dig på orden, och vet att två miljoner människor märker minsta skiftning i ditt ansikte?
- Det har hänt att paniken har smugit sig på, men det har aldrig hänt att jag fått en ren blackout. Men att jag mitt i en mening glömt bort vad jag ska säga nästa mening, och den halvsekunden börjar man få total panik. Till sist kommer man ändå på den.
I verkliga livet då - tycker du ingenting är pinsamt?
- Nej. Det har att göra med min uppväxt. Mamma har alltid varit mycket för att leka lekar, göra bort sig med sina tjejkompisar. Jag har också känt att det varit roligt.
Efter sändningarna går ni alltid till krogen Josefinas. Vilka av gästerna har varit roligast att festa med?
- Ja, det var något jag införde. Det kändes som att man ville fortsätta kvällen. Roligast förra året var när hela Grotesco-gänget var med. Det var sånt fantastiskt drag. Per Andersson, komikern, och Henrik Dorsin gick in för det till trehundra procent, körde sketcher och grejer bland borden. Just den kvällen blev det väldigt många bjud-shots.
Det är ju din första singelsommar på länge - hur fungerar det?
- Det har varit en jäkla omställning. Särskilt eftersom jag är så fantastiskt sällskapssjuk. De första månaderna hade jag alltid folk omkring mig. Nu tycker jag det kan vara skönt att komma hem, kolla på serier och få lite egentid. Nu försöker jag lära mig spela dragspel.
Men du har dejtat?
- Ja. Men jag är rätt kräsen. Man märker rätt tydligt på mig när jag inte är där. Jag är hyfsat blyg i grunden. Jag är ju inte supersocial. Det värsta är när man sitter på en dejt och ställer frågor hela tiden, men så får man ingenting tillbaka. Det har ju hänt. Det blir ingen flow i samtalet.
Raggas det mycket på dig ute på krogen?
- Det är klart det kommer fram tjejer ibland, för en bild eller så. Vi svenskar är ju rätt blyga. Det är mest fulla killar. Men de är ofantligt mycket trevligare än förr. Efter "Idol" stod killarna alltid och pekade "fuck you" åt en under hela giget.
Tröstlöst.
- Ja, verkligen. Ibland drygade sig folk så mycket att mina polare fick gripa in och ta bort folk. Nu är det en helt annan grej. Jag vill tro att Allsången är så pass helig för oss svenskar. Som Allsångsledare är man nog på allas sida.
Det är du och Dalai Lama?
- Inte riktigt, men jag vill tro att alla älskar Allsången. Eller, nej, alla älskar verkligen inte Allsången. Men många gör det.
Hur firar du midsommar?
- Vi är alltid på familjens sommarställe, jag och 45 personer, det har blivit en tradition. Vi bor där i två dygn. Det är helt fantastiskt kul. Folk kommer på fredagen, vi gör mat, badar, dansar runt vår egen stång, sen är det fest hela den kvällen.
Du leder snapsvisesången gissar jag?
- Ja, och trycker även upp snapsvisehäften. På lördagen äter man frukost och börjar festa kring lunch igen. Förra midsommar gick två fönster sönder. Men syndaren bytte ut dem direkt.
Förr, innan du blev känd, hängde du mycket i Båstad har jag förstått?
- Ja, min familj hade ju lantställe där i närheten. Så mina kompisar kom över dit när det var Båstadvecka.
Var det stor skillnad på hur du bemöttes innan du blev kändis?
- Ja. Det var ju fantastiskt roligt, särskilt i början av karriären. Att få komma in på nattklubbarna första gången. Det gjorde vi inte tidigare. Att spela inne på klubbarna, det var bara något man drömt om.
Tappade du fotfästet?
- Inte alls. Jag drog visserligen nytta av det genom att få in så många kompisar på stället som möjligt, men det kändes okej med tanke på hur mycket tid vi stått i kö tidigare år. Det var ju det man gjorde i Båstad. Man stod i kö hela kvällen, sen gick man hem. Vi hade det som tradition: hela kompisgänget bodde hos oss och på kvällarna stod vi i kö. Eller nej, först satt man på stranden och drack öl, sen stod man i kö, och sen gick man hem.
Var det inte en märklig känsla att bli behandlad så annorlunda?
- Jo, absolut. Det känns fortfarande konstigt. Framförallt är det viktigt att hålla isär vilka som är ens vänner på riktigt och vissa som är det för att man är en offentlig person.
Du går inte på så många kändisfester längre?
- Jag känner att jag hellre går ut och käkar med kompisar än går på vimmelfester. Jag är dessutom en jättedålig minglare. Ställer två frågor sedan låtsas jag som jag är på väg någonstans. Det är nog därför, jag hör inte riktigt hemma där. Jag tillbringar så mycket tid i officiella sammanhang i mitt yrke, världens bästa.
Vad gör du i sommar förutom att stå på Sollidenscenen och tralla?
- Dels jobbar jag på min platta, som kommer till hösten. Vi spelar in den i Köpenhamn i september. Och sen skriver jag på en filmsynopsis, som jag tror blir hur rolig som helst. Svenskt 70-tal. Som en svensk "Blow".
Det låter väldigt spännande. Som "Blow" - fast bättre?
- Så klart, haha.
